mandag 15. mai 2017

Nr. 110: Därför är tempelberget inte platsen där Herodes tempel ursprungligen låg!

Nr. 110:

Därför är tempelberget inte platsen där Herodes tempel ursprungligen låg!

Denne artikkelen er på Svensk, ikke oversatt til Norsk!

Är många år av stridigheter mellan judar och muslimer kring tempelberget snart slut? Ja, det är fullt möjligt om Dr. Ernest Martin’s (The Temples That Jerusalem Forgot) har rätt i sina slutsatser att fel område pekats ut som platsen för Herodes tempel. Svårt att ta in? Lyssna då på problematiken kring nuvarande tempelbergs autencitet:

I New Testamentets tider var Haram esh-Sharif (tempelberget) platsen för ett romersk fort och ett militärt läger som heter Fort Antonia. (Antonia Fortress) Historiska dokument avslöjar att Haram verkligen var det romerska fortet, och det var ett stort slutet militärläger – ca 36 hektar i området. Det var en romersk stad i miniatyr, med egen administration, bostadshus och tempelstrukturer för att rymma de cirka 6000 soldater från 10:e legionen. Det judiska templet var byggt ovanför Gihonkällan (Gihon Springs) i Davids stad så att vattnet kunde tas upp för reningsritualerna i tempeltjänsten. Templet låg norr om Davids stad på en höjd som heter Ophel. Davids stad i sig kallades Citadel (Akra) – en höjd söder om nuvarande ‘tempelberg’, även kallad berget Sion.
Nästan alla kartor över Jerusalem visar dock platsen för Herodes tempel i det rektangulära området Haram esh-Sharif, vilket betyder Tempelberget. Här ligger klippmoskén som kan ses från var som helst i Jerusalem, särskilt från Olivberget på östra sidan.



Den mest populära uppfattningen är att moskéen står på samma plats Herodes tempel en gång låg. På grund av denna övertygelse tillber religiösa judar dagligen vid den så kallade västra klagomuren. Slutsatsen är att det nedre stenlagret är från Herodes tid, medan det övre från den Ottomanska ockupationen.
I Matteus 13:1-2 förutspår dock Jesus en annan framtid för templet:
När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.”
Ansåg det judiska folket alltid att Haram var den verkliga tempelplatsen? Enligt Dr Ernest går uppfattningen tillbaka ca 800 år. Dock inleddes inte vördnaden och tillbedjan vid klagomuren förrän för ca 400 år sedan.
Så var ansågs då platsen för tempelberget vara före denna period? Läs vidare så förklaras detta.
Dr Ernest Martins förklarar hur det gick till: Under den tid Jerusalem ockuperades av korsfararna, fick mycket få judar tillträde till staden. En av dem var Benjamin Tudela, en resenär från Tudela, norra Spanien. 1169 skriver han att Haram var den sanna platsen för templet. Samtida judiska forskare, inklusive den berömda Moses Maimonides, insisterade på att det inte var det. Ändå finner vi att i slutet av 1200-talet fanns det inte en enda judisk person som ifrågasatte Benjamin Tudela.
Den västra murens helighet förstärktes inom judendomen av kabbalisten Rabbi Isaac Luria från 1500-talet, som hade gjort flera felaktiga identifieringar av heliga platser. Moderna forskare förefaller ha ritat om kartor över gamla Jerusalem för att passa med Lurias uppfattningar. Bland dem finner vi Dr Leen Ritmeyer och Dr. Dan Bahat. Ritmeyer hävdar att han har hittat den exakta platsen där förbundsarken placerades på klippan under kupolen (Bibelarkologiens granskning – BAR-artikel, mars / april 1992). Bahat har publicerat detta i sin kartbok, Cartas Historical Atlas of Jerusalem 1986). Ritmeyer hävdar även att han på Haram har hittat gränserna för den 500 hektar stora, ursprungliga plattformen av tempelberget som nämns i Mishnah. Flertalet andra versioner finns också.

Varför menar då Dr Ernest Martin att dessa uppgifter inte stämmer?

Den numera traditionella platsen har helt enkelt otillräckligt stöd från antika arkiv. Platsen för klippmoskén var en för kristna helig plats när Kalif Omar först besökte Jerusalem år 638 e.Kr. Varför sågs då platsen som heligt? Kristna i Jerusalem var övertygade att området kring nuvarande klippmoské användes av Pontius Pilatus, och därmed platsen där Jesus ställdes inför rätta.
Myten hade spridits att ett avtryck av Jesu fötter blev kvar på berget. Kejsare Konstantin kom därför att bygga en kyrka på berget – Church of Holy Wisdom. (Samma namn gavs till den stora basilikan i Konstantinopel). Kalif Omar visade inget intresse av att förvärva denna plats (som inte hade kyrkan kvar vid den tiden eftersom perserna hade förstört alla kyrkor i Israel i 614). Han byggde istället Al Aqsa-moskén (den gamla, numera utbytt) i södra änden, som han ansåg vara det nya Salomons tempel.

Enligt Dr Martin var det inte precis där Salomons tempel legat, men något närmre. Det var Kalif Abd-el-Malik som sedan byggde klippmoskén (690 e.Kr.). Varför byggde han där? Man ansåg att platsen var idealisk som för en magnifik helgedom som kan ses från alla riktningar och därmed överglänsa Heliga gravens kyrka i Jerusalem.
Snart började nya myter och legender spridas. Redan Al Aqsa-moskén hade hunnit kopplats till Mohammeds himlafärd. Denna legend överfördes sedan till att ha skett från klippmoskén.
Liknande legender och myter finns även bland kristna kring Jesus, för den som besökt Jerusalem. Att t.e.x. ‘Sköna porten’ från Apg 3:2, skulle finnas kvar idag att beskåda.
Både klippmoskén och  Al Aqsa-moskén kan dock avvisas den ursprungliga platsen för Herodes tempel. Självaste Kalif Omar visste nämligen att det inte var den ursprungliga platsen för templet. Vad Omar gjorde var att gå till det förstörda templets ursprungliga plats, som var fyllt med skräp, städa upp platsen och gräva upp en ”grundsten” som han tog sig till området där Al Aqsamoskén kom att byggas.
I Dr Ernest Martins bok finner vi både ledtrådar till var templet kunde ha varit och inte ha varit.
Var templet inte kunde ha varit
Ironiskt nog är den plats som alla tror att templet låg, Haram esh-Sharif, den minst sannolika platsen. I Nya Testamentet var denna plats ett romersk fort och ett militärt läger som hette Fort Antonia. (Antonia Fortress) De flesta skisser av Haram från första århundradet visar detta fort i det nordöstra hörnet av Haram, med templet i anslutning till Haram, dock inte ovanpå (tempelberget).
Äldre historiska vittnesbörd avslöjar att Haram var själva fortet, och det var ett stort slutet militärläger. Det fanns mindre läger för de romerska soldaterna i andra delar av Herodes Jerusalem, men Haram var det främsta. Det var en romersk miniatyrstad med egen administration, bostadshus och tempelstrukturer. Den förhöjda centrala klippformationen användes som en plattform för offentliga funktioner av guvernören och Pontius Pilatus använde den under hans vistelse i Jerusalem under påsken (pesach) då Jesus dömdes till döden. Det var därför de kristna byggde en kyrka över den på Konstantins tid.

Det faktum att det här fortets väggar fortfarande har cirka 10 000 stenar kvar på sin plats, visar att det här inte var väggen runt templet. Romarna bröt ner varje vägg och tog bort varje sten, inte bara av templet utan också av dess väggar. Incitamentet för deras destruktiva agerandet var inte bara hämnd, utan jakten på guld som hade smält ner i sprickorna när templet brändes ner. Romarna hade ingen anledning att förstöra sin egen stadsdel eftersom de ockuperade den. Faktum är att de romerska legionerna lämnade Jerusalem så sent som 289 e.Kr.

Den korrekta tempelplatsen enligt bibeln och historiska vittnesbörd

1. En naturlig vattenkälla
Både bibliska och utombibliska vittnesbörd avslöjar att under templet leddes vatten från en naturlig vattenkälla i närheten, Gihonkällan (2 Krön 32:30, troligen uppkallad efter en av de fyra floderna som flyter ut ur Edens trädgård). Platsen för denna källa ses på gamla kartor över Jerusalem och visas nedan i förhållande till Haram. Det ligger söder om nuvarande klippmoské. Det finns ingen annan naturlig vattenkälla inom en 8 km stor radie i Jerusalem.
Kung Hiskia byggde en tunnel för att föra källvatten till Davids stad (2 Krön 32.30) och vattnet rann ut vid Siloam damm. Tempelet byggdes över våren så att vattnet kunde dras upp för reningsritualerna. Gihonkällan nämns av andra gamla författare som Aristeas, Philo och Tacitus. Nehemjas källport finner vi i Neh 12:37 som låg mittemot Gihonkällan.
2. Templet låg på en lägre nivå än Haram (nuvarande tempelberg)
Ögonvittnen som Josefus har uppgett att templet inte kunde ses från norr eftersom det hindrades av fästet i norr, som var i högre höjd.
3. Det var nära Davids stad
Alla medger att Davids stad var på sydöstra hörnet av Jerusalem, många hundra meter söder om Haram-väggarna. Tempelet var norr om Davids stad på en höjd som heter Ophel. Davids stad kallades Citadel (Akra), en höjd i söder, även kallad Sions berg.


Rätt plats för templet

Den sanna platsen för templets visas på kartan ovanför i en fyrkant. Den sydostliga åsen hade två höjder, en i söder och den andra i norr. Templet var beläget på norra höjden, Ophel, och Davids stad var på södra höjden kallat berget Sion. Det nedre området däremellan kallades Millo, uppfördes av kung Salomo som byggde sitt palats där. Därmed var Salomos palats mycket nära templet.
Enligt samtida historikern Josefus var Herodes tempelplats ett torg med en stadia på varje sida (ca 183 m), storleken på ett stadskvarter. Området skyddades av höga väggar på alla fyra sidor, men eftersom det sydöstra hörnet måste höjas mycket högre för att bringa det till samma nivå som de andra sidorna var detta hörn ca 130 m högt (ca 45-50 vån högt). Detta var det område där Jesus togs av Satan och frestas att hoppa ner (Lukas 4: 9). Norra väggen närmare 50 m hög. Det var ett otroligt befäst tempel.

På Salomons tid var tempelberget en rektangel på ca 45 x 150 m.  Den östra väggen var den som Nehemja reparerade. Under mackabeerna, utvidgades templet i norr ytterligare ca 30 m och templet flyttades också norrut. Herodes flyttade templet ännu längre norrut efter att ha utvidgat tempelplatsen till ca 183 x 183 m. Templet var beläget vid centrumlinjen. Det fanns gränsområden bortom väggarna, som gjorde hela tempelområdet till ca 229 x 229 m. En korrekt återgivning av hur Herodes tempel i anslutning till romarnas fästning trolgitvis såg ut enligt Dr Martin ser du nedan:



Det framgår av illustrationen att Fort Antonio, den romerska fästningen, var ansluten till templet vilket gjorde tempelplatsen lättillgänglig vid oroligheter. Det fanns andra ingångar till templet, genom väl skyddade grindar.
De långa hallarna nära den södra väggen (även kallad Salomos verandor) användes för informella sammankomster och tempelrelaterade affärer. Jesus kan mycket väl använt dessa områden när han undervisade.

Hur kan detta område inte vara relevant i vår tid?

Varför är den verkliga tempelplatsen inte relevant i modern tid? Om du besöker Jerusalem kommer du inte hitta något speciellt söder om klippmoskéen. Det finns några enskilda byggnader och några vägar där, men inget iögonfallande. Förstörelsen av området kring Sion och Ophel (templet) ägde rum i två steg:
Först, under mackabéernas tid, jämnade Simon Hasmonean Sion (Davids stad) till marken. Anledningen till detta var att Syrierna hade belägrat Davids stad under Antiochus Epiphanus regering och de trakasserade tillbedjare på väg till templet. Templet i sig kunde inte försvaras på grund av den Syriska närvaron. Ändå lyckades Judas mackabéen återfå kontrollen över Jerusalem från Antiochus händer och han renade templet 164 f.Kr. efter att Antiochus hade förorenat det med en hednisk staty av Zeus och offrat ett svin på altaret.

Simon, Judas yngre bror, fick fullständig auktoritet över Jerusalem ungefär tjugo år senare, och han bestämde att Sion (Davids stad) inte fick existera längre. Så Davids stad och de underliggande äldre städerna (Jebus och Migdol Edar (1 Mos 35:21) jämnades med marken. Simon ‘transplanterade’ (flyttade bl.a. på berggrund) sedan Sions berg till den nuvarande platsen för Sion i den sydvästra delen av gamla Jerusalem, utanför den södra stadsmuren. Den så kallade Davids grav (intill byggnaden korsriddarna menade att Jesus sista måltid hölls i) är ingenting annat än en ‘transplantation’ av den ursprungliga Davids gravplats.

Simon fortsatte sedan att bygga om templet. Därefter byggde han ett fort norr om templet, Baris, för att skydda templet. Det var detta fort som modifierades och förstorades av Herodes och kom att bli Fort Antonio (dagens Haram-esh-Sharif; ‘tempelberget’).
Den andra fasen av förstörelsen ägde rum när romarna förstörde Jerusalem och brände templet år 70. Romarna såg till att inte en sten lämnades på en annan och att templet jämnades med marken. Precis som Jesus förutsade. Det fanns förstås spridda stenar och pelare. Efter den judiska revolten 135 e.Kr. byggde Hadrian ett romerskt tempel till Jupiter vid det judiska templet och han satte sin staty där. Det var kejsar Konstantin som sedan förstörde det romerska avgudatemplet.
Judar fick sedan ånyo påbörja återbyggnad av templet på den ursprungliga platsen under Konstantins och Julias Apostats tid. Dessa var korta försök och varade inte på grund av kristen påverkan. Tempelplatsen blev återigen till ruiner. Det var från de här ruinernas rester som Kalifen Omar återhämtade det han trodde var ”grundstenen” för att bygga Al Aqsa-moskén (belägen vid den södra änden av Haram – nuvarande ‘tempelplats).

Sammanfattning

Den ursprungliga staden Jerusalem var alltså i den sydöstra delen av dagens Jerusalem, på en halvmåneformad ås. Åsen hade två höjder, en i norr och den andra i söder.
Templet byggdes på den norra höjden som heter Ophel, mycket nära Gihonkällan. Den sydliga höjden kallades berget Sion, på vilken Davids stad en gång låg. Salomons palats var mellan de två på upphöjd mark. Väggarna runt förgården till tempelplatsen var väldigt hög, det sydvästra hörnet var cirka 137 meter högt. På Herodes tid var Fort Antonio, som ligger ca 183 meter norr om templets plattform, ansluten till templets utrymmen genom en dubbelkolonnad bro på västra sidan. Den nuvarande Haram-esh-Sharif var den ursprungliga platsen för Fort Antonio, som var ett romerskt fort.
Området kring klippmoskén betraktades således som helig av kristna från början av århundradet eftersom Jesus hade stått där inför Pilatus; Här fanns alltså en kristen kyrka under 300-500 talet som muslimska härskare byggde klippmoskén på. Kalif Omar byggde den ursprungliga Al Aqsa moskén i södra änden av Haram som det ”nya” Salomonets tempel. Harams västra mur (klagomuren) är alltså egentligen ingen helig plats såsom den används idag, utan är resterna av Fort Antonios mur och senare modifikationer. De ursprungliga platserna för Davids stad och templet är helt förlorade på grund av det fullständiga avlägsnandet av den sydöstra åsen av Simon Hasmonean som jämnade berget Sion, jämte de romerska legionerna som förstörde templet.

Nu till den stora frågan.

Som vi rapporterat i omgångar, pekar mycket på att ett nytt tempel är på gång. Blir ett erkännande av Dr. Ernest Martins uppgifter en lösning på konflikten kring klippmoskén, eller kommer det tredje templet byggas kring romarnas gamla fästning, Fort Antonios?



Intressant upptäckt: Enligt skaparen av ‘Gullivers gate‘ som byggt miniatyrer av olika monument och historiska byggnader runt om i världen hamnar plötsligt ett tempel, likt kung Salomos, strax ovanför klagomuren! Turistattraktionen i Manhattan öppnade den 9/5 2017
För mer information beställ Dr. Ernest Martins bok, The Temples That Jerusalem Forgot (ASK Publications).
Notera även att större delen av denna post är en översättning från Hope of Israels sajt.

Nr. 109: Hver lidelse vi gjennomgår er en Investering Gud gjør i oss!

Nr. 109:
Hver lidelse vi gjennomgår er en Investering Gud gjør i oss!

Her er ekteparet Jan Kåre og Berit Nyland Christensen som Gud har gjort store innvesteringer i med at vi har gjennomgått så mye!



Hver lidelse vi gjennomgår er en Investering Gud gjør i oss!

"Jeg vil at dere skal vite, brødre, at det som har hendt meg, heller har ført til framgang for evangeliet." (Fil 1:12).

I dette verset ber Paulus de kristne i Filippi om ikke å bekymre seg over alle de ting de har hørt om hva som har skjedd med ham. Og disse "tingene" innbefattet store lidelser og svakheter.

Paulus skrev dette brevet mens han var bundet i et romersk fengsel. På det tidspunktet var han en herdet stridsmann for evangeliet, og hadde gjennomgått hver tenkelig strabas og menneskelig lidelse. Dersom du har studert Paulus' liv så kjenner du til de tingene han sto overfor: skipbrudd, slag, juling, spott, hån, forfølgelse, sult, tørst, nakenhet, ærekrenkelse av hans karakter.

Paulus' verste lidelser kom fra hendene til dem som kalte seg gjenfødte kristne. Noen av hans motstandere var misunnelige kirkeledere som fikk hele forsamlinger til å vende seg mot ham. De gjorde narr av hans livsstil, spottet hans forkynnelse, fordreide hans budskap, stilte spørsmålstegn ved hans autoritet. Over alt hvor Paulus dro så det ut for at han ble møtt med lidelse, vanskeligheter og sorger.

Allikevel sa Paulus: " ... men for meg selv akter jeg ikke mitt liv et ord verd ... " (Apg 20:24). Videre la han til: " ... ingen skulle vakle i disse trengsler. Dere vet jo selv at vi er satt til dette ... vi sa til dere på forhånd at vi skulle få trengsler ..." (1.Tess. 3:3-4).

Paulus beroliget disse troende og sa: "Jeg har fortalt dere hele tiden - dersom dere vil vandre med Jesus, så vil dere stå overfor prøvelser. Så nå da disse prøvelsene har kommet over meg, hvorfor er dere så overrasket? Det er jo dette dere er satt til i dette livet."

Paulus gjentok dette enda mer direkte til Filipperne: "... idet dere har fått den nåde, ikke bare å tro på Kristus, men også å lide for ham." (Fil 1:29).

Det er en viss teologi i den amerikanske kirken i dag som sier: "Dersom du har bygget opp din tro på rette måten så vil du ikke lide. Du vil være fremgangsrik og vil ikke måtte bekymre deg for å få vanskeligheter." Nei - disse ordene finnes ikke i Bibelen! Tvert imot så sier Paulus at vi er satt til å lide for Kristi skyld.

Videre skrev Paulus at hver dag våkner han opp " ... og vet ikke hva som skal møte meg der. Jeg vet bare at Den Hellige Ånd i by etter by vitner for meg og sier at lenker og trengsler venter meg." (Apg 20:22-23).

Prøv å få dette bildet inn i ditt sinn: Her er en hellig mann, kalt av Gud til å ta evangeliet til nasjonene. Og ved ethvert hellig oppdrag, så visker den Hellige Ånd til ham: "Paulus, det neste stoppestedet kommer ikke til å bli lett. Du kommer til å møte motstand igjen. Du vil møte flere lidelser, mer prøvelser."

Jeg finner denne mannens liv helt forbløffende. Kan du fatte det? Paulus sto overfor vanskeligheter og prøvelser ved hver eneste korsvei. Den Hellige Ånd ba ham om å ta et bestemt skip på en misjonsreise - og fartøyet endte opp med å synke; Paulus måtte svømme for livet. Apostelen la ut på sitt neste oppdrag til fots - og han ble ranet langs veien. Til slutt nådde Paulus sitt neste stoppested - og istedet for å høre hans budskap, spottet folket ham, slo ham og kastet ham i fengsel.

Gud fridde Paulus fra den fengselscellen. Og da han var løslatt, ristet han støvet fra sine føtter og startet på sitt neste oppdrag. Det var da den Hellige Ånd sa til ham: "Gjør deg klar Paulus - fordi du skal tilbake til fengselet. Og deretter kommer du til å bli steinet. Jeg vet at du har vært gjennom mye, men det ligger flere lidelser fremfor deg. Fryd deg Paulus - for du har blitt funnet verdig til å lide for Kristi skyld!"

Paulus fortsatte til det neste stedet - og sant nok, han ble steinet og etterlatt som død. Men Gud førte ham tilbake til livet. Og så, mens han støttet seg på den håndfull av mennesker som fulgte ham, så haltet han videre til sitt neste oppdrag.

Hans neste misjonsstopp var en kirke han hadde plantet og bygd opp. Men da han kom fant han ut at nå var Alexander koppersmeden deres leder. Alexander sa til ham: "Vi trenger deg ikke lenger Paulus." Denne mannen satte hele menigheten opp mot Paulus, dens grunnlegger, en hyrde som hadde haltet flere mil for å besøke dem.

Så Paulus dro til sitt neste oppdrag - og påny sa den Hellige Ånd til ham: "Det er ikke alt Paulus. Det ligger flere lidelser foran."

På dette punktet kan du si: "Vent et øyeblikk - du snakker om Paulus' liv, ikke mitt. Han ble utvalgt av Gud til å lide vondt. Jeg har ikke blitt kalt til et slikt liv." Feil! Bibelen sier: "Mange er den rettferdiges ulykker, men Herren utfrir ham av dem alle." (Sal 34:20).

Uttrykket "mange er den rettferdiges ulykker" gjelder ikke bare Paulus men også oss. Og jeg tror at jo mer rettferdige vi er, jo flere prøvelser vil vi stå overfor. Vi elsker å høre den siste del av verset: " ... Herren utfrir ham av dem alle ..." Men fryder vi oss i den første delen også? "Mange er den rettferdiges ulykker ..."

Jeg sier med Paulus. Hvorfor er vi så overrasket når prøvelse på prøvelse kommer over oss? Vi har blitt fortalt at vi skal være beredt på dem, til og med mange av dem. Men ofte roper vi midt i prøvelsene: "Å Gud, jeg har fått nok! Jeg forstår ikke hvorfor jeg må gjennomgå alle disse tingene. Du vet at jeg elsker deg, og at jeg har vært trofast mot deg. Så hvorfor må jeg ta imot dette? Du sa at du ikke ville gi meg mer enn jeg kunne tåle, og jeg kan ikke klare mer. Vær så snill, forkort disse prøvelsene!"

Vi vil ha rask og enkel utfrielse. Men våre lidelser tjener ingen hensikt i det hele tatt dersom vi ikke forstår hvorfor Gud tillater dem. Sannheten er at hver lidelse, prøvelse, vanskelighet og skuffelse i ditt liv er tillatt av Herren. Og han har en spesiell hensikt bak dem alle. Hvorfor? Det er fordi han er i ferd med å føre oss et sted - prøver å oppnå noe i oss og gjennom oss!

Vi vet at det ville være like lett for Gud å holde oss borte fra alle prøvelser. Jesus antydet dette da hans spurte Fariseerne: "Hva er lettest å si: Dine synder er deg forlatt! - eller å si: Stå opp og gå?" (Luk 5:23). Han sa: "Jeg har makt til å gjøre begge deler." Så ville det ikke være like lett for ham å skjerme oss fra lidelsene som det ville være å la oss gå igjennom dem? Han kunne utfri oss ved å tale ett ord! Men han gjør ikke det; istedet tillater han oss å gå gjennom våre lidelser - alt i en guddommelig hensikt.

Dersom Herren ikke tillater vanskeligheter i våre liv så ville de være den verste form for avvisning. Det ville bety at Gud sa: "Jeg har ikke noe spesielt arbeide for denne troende, ingen planer om at hans liv skal settes til side som et vitnesbyrd. Derfor trenger jeg ikke å produsere noe i ham. La ham forbli utrenet, uopplært, enn mann med et barns sinnelag. Ikke la ham vokse i nåden. La ham ikke lære gjennom lidelse slik at han kan lære andre. La ham bare eksistere og deretter dø i sin barnslighet."

Jeg kjenner kristne som nekter å lære av sine lidelser. Etter en tid, når Gud ser at det ingen hensikt har å tillate deres vanskeligheter, så trekker han prøvelsene tilbake. Disse kristne flyter gjennom livet, og ser ikke ut til å ha noen problemer i det hele tatt. Men det er fordi de ikke er på vei noen steder! Det er ingen fremtid for dem i Guds plan. De er lik Israels barn som drev omkring i ødemarken i førti år. Gud prøvde Israel gang på gang - men til slutt ga han opp!

La meg gi deg nøkkelen til å forstå dine prøvelser.

 Når foreldre sender et barn til universitetet, så krever det en stor investering. Og disse foreldrene håper at deres barn vil innrette seg under disiplinen i sin utdannelse. Hvorfor? Håper de at barnet vil ta eksamen, komme hjem, henge sitt diplom på veggen og sitte hjemme og se på TV? Nei! Disse foreldrene håper at barnet vil la investeringen kaste av seg ved å starte en god løpebane.

På samme vis blir det betraktet som en investering når det amerikanske militæret tilbyr gratis utdannelse til en menig soldat. Soldaten blir fortalt: "Etter at du har tatt eksamen, så vil nasjonen og regjeringen ha en viss del av din tid." Det blir forventet at denne utdannede soldaten skal tjenestegjøre i de væpnede styrkene i et visst antall år for å forsvare investeringen.

Slik er det også med Herren og våre prøvelser! Alt du går gjennom som en kristen er en treningsøvelse som Gud har guddommelige hensikter bak. Han frelste deg ikke for at du skulle cruise inn i paradiset på et luksusskip; han frelste deg for å forberede deg til å bli til nytte i hans rike. I det øyeblikket du ble født på ny, så skrev han deg inn i sin lidelses skole. Og hver prøvelse, hver lidelse, er en ny hjemmelekse i studiepensumet!

Noen kristne er i barnehagen. Deres lidelser er ikke vanskelige å forstå, og deres prøvelser er mye lettere å utholde. Andre er i folkeskolen, og de lærer raskt at deres prøvelser har blitt litt tøffere å stå overfor og litt vanskeligere å forstå. Andre er på universitetet og deres prøvelser er mye mer alvorlige og vanskeligere å skjønne. Enda andre er hovedfagstudenter med år av tøffe prøvelser bak seg og mange vanskelige år som reiser seg foran dem. Deres prøvelser er de tøffeste i deres liv, og de er klar over at de trenger den Hellige Ånds styrke for å takle dem alle sammen.

Mitt poeng er, Guds ønsker å ha veteraner i åndelig krigføring - folk som har vært gjennom mange lidelser - for å vise sin trofasthet til neste generasjon. Og hver enkelt av våre prøvelser er en investering han gjør i oss som sine veteraner!

Så du kan spørre, betyr det at Guds selv påfører sine barn lidelse? Lytt til salmistens svar: "For du prøvde oss, Gud. Du renset oss, likesom de renser sølv. Du førte oss inn i et garn, du la en tung bør på våre hofter. Du lot mennesker fare fram over vårt hode, vi måtte gå gjennom ild og vann. Men du førte oss ut og gav oss overflod." (Sal 66:10-12).

Hvor sier salmisten at denne prøvelsen kom fra? Den kom direkte fra Guds hånd! Han sier: "Herre, du satte meg i vann som skylte over mitt hode, så jeg trodde jeg skulle drukne. Du satte meg inn i ilden, for å prøve meg slik en renser sølv. Du førte meg inn i et garn, la plager på min hofte og fikk mennesker til å slå meg!"

Hvorfor tillot Gud slike prøvelser? Det var fordi han førte sitt barn inn i et "overflodets" sted. Opprinnelig på hebraisk betyr dette uttrykket: "et sted med fruktbarhet i overflod." Gud sier: "Jeg tar deg med gjennom alle disse vanskelige stedene for å gjøre deg full av frukt for mitt rike!"

Men ikke alle lidelser er fra Guds hånd. Mange plager kommer fra djevelen selv, like fra helvetes avgrunn. "For det er ikke av hjertet han plager eller bedrøver menneskenes barn." (Klag 3:33). Gud sier: "Jeg får ingen glede ut av å prøve min barn. Det er ikke min hensikt når jeg tillater prøvelser." Nei - Herren tillater våre lidelser bare for sine hellige, evige hensikter. Det er for å føre oss i til et sted med "overflod"!

Nå er jeg ingen apostel, jeg er bare en læregutt sammenlignet med Paulus. Men jeg er gammel nok i Herren til å betrakte meg som en veteran i troen. Og når jeg ser meg tilbake ned gjennom årene, så kan jeg si deg at det har vært et liv fullt av vanskeligheter, lidelse, tøffe tak og skuffelser. Jeg har skrevet noen bøker om det, men de bøkene berører bare høydepunktene.

Jeg krymper meg i forundring når jeg husker på alle sorgene, prøvelsene, de dype vann, flammende ild og kraftige lidelser. Og vanligvis når prøvelsene kom, som kom de ikke bare en i gangen, men i bunter. Mange ganger trodde jeg: "Det finnes ingen måte jeg kan klare meg gjennom dette på." Selv minnene om prøvelser er smertefulle - minner om baksnakkelse, Herrens tukt, prøvelser i tjenesten, personlig hets, familieproblemer, kroppslige smerter og plager. Men når jeg ser tilbake på disse årene med lidelse, så kan jeg si med sikkerhet: "Guds ord er sant! Han har ført meg ut av enhver prøvelse som kom over meg. Jeg priser ham!"

Nesten hver eneste kristen som leser dette budskapet kunne skrive en bok om alle vanskelighetene og prøvelsene han eller hun har erfart. Dersom du har tjent Herren i en hvilken som helst tidslengde, så vet jeg at du har en historie å fortelle. Men hvordan ville den historien høres ut? Kanskje den ville være noe i likhet med dette: "Jeg har alltid den Hellige Ånds fred og hvile. Og jeg har et vidunderlig fellesskap med Jesus. Men i denne daglige vandringen - i dette kjødet jeg bærer - så har det vært slik ufattelig smerte, avvisning, lidelse og tårer. Det har vært et helt liv med prøvelser!"

Dersom du elsker Jesus av hele ditt hjerte, så vil ditt vitnesbyrd være: "Gud har alltid ført meg ut. Jeg gikk aldri under. Jeg er fortsatt her og jeg priser Herren. Disse prøvelsene er bak meg nå. Jeg er kanskje midt i en ny, men alle de andre er under Jesu blod. Jeg er seierherre, fordi Jesus førte meg gjennom!"

Kanskje det var tider da du nesten besvimte. Du kan ha vært så svak og utslitt, at du ikke kunne gå et steg til. Men nå, fra der du står, så kan du si: "Nei, jeg ønsker aldri å gå gjennom dette igjen - men Gud førte meg ut av det. Han har vært trofast. Priset være Herren!"

Men Gud er ikke tilfreds med et hjertelig "takk skal du ha" fra oss. Istedet sier han: "vent et lite øyeblikk mitt barn. Jeg førte deg ikke gjennom disse vanskelighetene og prøvelsene bare for å gjøre deg til en takknemlig seierherre. Nei - jeg har investert stort i deg. Jeg har tilbragt år med å lære deg opp, ført deg gjennom alt dette for en hensikt. Og jeg vil ikke la deg forspille det nå. Jeg har til full hensikt å la min investering kaste av seg. Jeg sier deg, ditt beste arbeide ligger foran deg!"

Nå, mens du kommer ut av dine lidelser på universitesnivå, så åpner Gud dine øyne for dine venner som strever i barnehagen. Disse kjære tror at de ikke kommer til å klare det. Så hva gjør du så med dine egne erfaringer med lidelse? Gud visker til deg: "Jeg trenger herdede, prøvede veteraner - folk som har overlevd dype vann og veldig ild, som har blitt renset gjennom lidelse. Jeg trenger mennesker som vil bevise min trofasthet til denne generasjonen!"

Salmisten skriver: " ... så dere kan fortelle om det til den kommende slekt." (Sal 48:14). "Forlat meg da ikke inntil alderdommen og de grå hår, Gud - inntil jeg får kunngjort din arm for etterslekten, din kraft for hver den som skal komme." (Sal 71:18).

Paulus oppsummerer det hele på en nydelig måte: "Jeg vil at dere skal vite, brødre, at det som har hendt meg, heller har ført til framgang for evangeliet." (Fil 1:12). Det sier oss virkelig noe! Da Paulus skrev dette, så var han en eldre mann med år av erfaring - og han var midt i en av de verste prøvelsene i sitt liv. Han talte til sine venner direkte fra hjertet:

"Det ville være det mest vidunderlige av alt akkurat nå om jeg kunne gå hjem og være sammen med min Herre. Det er mitt største ønske. Men jeg er en veteran - jeg har vært gjennom lidelser og prøvelser - og jeg vet at jeg behøves her. Denne generasjonen trenger å se en lidende som overlever og fryder seg i enhver prøvelse. Min sønn Timoteus kommer til å møte alt jeg har vært igjennom, og han trenger å vite at Gud vil føre ham igjennom. Så det er best at jeg blir her og utholder disse dype prøvelsene. Se på meg - ikke bare har jeg overlevd, men jeg har et ekte håp. Jeg er ikke nedfor eller nedtrykt. Jeg fryder meg i Herren for alt han har ført meg gjennom!"

" ... jeg skal bli i live og være hos dere, til framgang og glede for dere i troen ..." (Fil 1:25). Paulus sier: "Dere vet at jeg har vært gjennom ild, svakheter, ran, skipbrudd. Til tider har jeg til og med fryktet for livet. Men Gud har utfridd meg fra alt sammen. Og nå vil jeg forsette å være hos dere for å fremme deres glede i troen. Jeg ønsker å lære dere at dere ikke trenger å være redd for noen motstander!"

Kjære, jeg har et spørsmål til deg: Uansett hvor lenge du har vandret med Jesus, så kjenner du sikkert smerte, prøvelser og lidelse. Så hvordan har du oppført deg gjennom dem? Hva har vært resultatet, utfallet av dine erfaringer? Har alle dine lidelser vært bortkastet? Eller har du lært om Guds kjærlighet og trofasthet midt i dem?

Hvordan Vi Oppfører Oss Gjennom Våre Prøvelser Har Alt å Si for Resultatet!

La oss si at du er en hengiven troende som har lagt ned ditt liv for Jesus. Du har en byrde for denne døende verden, du gråter for de fortapte - og du har et tydelig kall til å ta de gode nyhetene ut og vinne sjeler. Så du forteller alle dine venner at du skal til en viss by for å vitne om Guds nåde.

Men etter at du kommer frem får dine venner hjemme høre at du ikke blir brukt av Gud i det hele tatt. Det finnes ingen forsamling der slik du hadde planlagt, din tjeneste er død. Du har intet å vise til etter dine anstrengelser. Og istedet for å få byen oppvekket for Jesus, så har du havnet i fengsel!

Hvordan ville du reagere dersom alt du hadde å vise til av din hengivenhet, arbeid og offer var den fullkomne fadese? Hvordan ville du oppføre deg dersom Gud stengte din virksomhet, bandt dine hender og etterlot deg hjelpeløs?

Noen kristne ville surmule. De ville tvile på Guds ord til dem og stille spørsmålstegn ved Åndens ledelse. De ville tie overfor Jesus - sutre, tvile og klage til sin venner. Og hele deres trosprøvelse - den lidelsen som var ment å skulle kaste dem i Jesu armer - ville være bortkastet, uten noen virkning i det hele tatt.

Mens andre kristne ville svare som Paulus - fryde seg over at de var funnet verdige til å lide for Kristi skyld. Paulus prøvde ikke å forstå sine prøvelser. Han svarte med glede, tro og håp - fordi han visste at han ble trent opp til å bli et Guds vitne! Han skrev til sine venner fra fengselet: "Min situasjon er samtaleemne i keiserens palass. Alle i Roma snakker om det som skjer med meg. Jeg er i fengsel for Jesus!" Han må ha vært litt av et syn i den fengselsscellen - en tynn og skranglete jøde som prøvde å oppmuntre alle omkring seg: "Fryd dere i deres prøvelser, Gud er trofast!"

Paulus kastet ikke bort noen av sine prøvelser. Han visste at hver og en av dem hadde en guddommelig hensikt. Og Herren ser også på hvordan vi oppfører oss gjennom våre prøvelser. La meg gi deg tre eksempler på hvordan våre prøvelser kan være bortkastet:

1. Våre prøvelser blir forgjeves ved sutrende, knurrende, klagende oppførsel. Denne slags oppførsel gjør Herren opprørt. Dette var grunnen til at hver prøve og lidelse Israel erfarte i ørkenen var bortkastet for dem!

De fem døtrene til en mann som het Selofhad kom til Moses og spurte om en del av eiedommen i det Lovede Land. De sa til Moses: "Vår far døde i ørkenen. Han var ikke med i den flokken som satte seg opp mot Herren, i Korahs flokk, men han døde for sin egen synds skyld. Og han hadde ingen sønner." (4.Mos. 27:3). Disse kvinnene sa: "Da alle de andre reiste seg mot deg sammen med Korah, så var ikke vår far en av dem. Han var ikke i opprør. Han døde for sin egen synd."
"Denne siste setningen slo meg da jeg leste den: "Han døde for sin egen synds skyld." Dette betød at selv om deres far hadde sett utrolige mirakler - befrielsen fra Egypt, vann som strømmet fra klippen, manna som kom fra himmelen - så døde han i vantro sammen med resten av sin generasjon. Av den generasjonen var det bare trofaste Josva og Kaleb som overlevde i ørkenen.

Disse fem døtrene var tydeligvis født i ødemarken - og de vokste opp i en familie som var full av sinne mot Gud. Alle Israels prøvelser og lidelser frembragte bare forherdet vantro i deres far. Og alt disse unge kvinnene hadde hørt i oppveksten var knurring, klaging og bitterhet. Til frokost, lunch og middag så var det en stadig klaging uten et eneste ord i tro eller tillit til Gud. Nå måtte disse kvinnene fortelle Moses: "Vår far etterlot oss ingenting - intet håp, ingen eiendeler, intet vitnesbyrd. Han tilbragte disse førti årene i jammer og bitterhet, fordi livet var så vanskelig. Han døde i sin synd, hans liv var fullstendig bortkastet!"

Hvilken forferdelig ting å måtte si om en av ens foreldre. Allikevel må jeg advare alle foreldre som leser dette: Dine barn ser på når du er under prøvelser! Og de blir påvirket for livet av din adferd. Så hvordan oppfører du deg? Kaster du bort din prøvelse - ikke bare for deg selv, men for generasjonen som følger etter deg? Eller blir dine etterkommere oppbygget i Kristus når de hører deg si: "Jeg liker ikke denne prøvelsen - men velsignet være Herren. Han setter alltid fri!"

Jeg kjenner mange kristne som har blitt mer bitter og gretten for hver ny prøvelse. Du skulle tro deres Gud var død. De ser til og med sure ut; og opp gjennom årene har de blitt rynkete og innskrumpet i ansiktet. Selve den prøvelsen som var ment å skulle lære dem opp og gjøre dem mildere - prøvelser utformet av Gud for å åpenbare hans trofasthet - gjorde dem istedet til uforbederlige sutrere, grinebitere og troll. Jeg undres når jeg ser dem: "Hvor er deres tro, deres tillit til Herren? Hva må barna deres tro?"

Jeg har begravet mange mennesker i løpet av mitt liv i tjenesten, og i løpet av den tiden har jeg oppdaget noe tragisk: De som blir sure og bitre ser hjelpeløst på at deres kjære gradvis drar seg bort fra dem. Deres barn drar seg unna, sammen med deres barnebarn og venner. Og disse grinebiterne ender opp med å dø alene. Jeg har holdt noen begravelser hvor bare én person kom. Den avdøde var nesten helt glemt. Gud tillot dem ikke å gå ut med noen!

Kjære, la ikke dine prøvelser være forgjeves! La dem produsere den søte duften av tro og tillit til vår Herre. Alle dine prøvelser har til hensikt å kaste deg i hans armer, og for å få deg til å si: "Jeg er hans, og han er min. Og han vil føre meg gjennom denne prøvelsen!"
  
2. Våre prøvelser er forgjeves når vi står overfor nye uten å huske på vår utfrielse fra de tidligere. Vi har en tendens til å glemme alt godt Gud har gjort for oss!

Da David sto foran Goliat så gikk han gjennom sine tidligere seire for å bygge opp sin tro. Han berettet: "Når en løve kom mot meg, så rev jeg den i stykker. Og når en bjørn kom etter meg, drepte jeg den også. Nå vil den samme Gud som fridde meg fra den brølende løven og den ville bjørnen befri meg fra denne kjempen!"
Moses minnet Israel på alle deres tidligere utfrielser. Så advarte han dem: "Vokt deg bare og ta deg vel i akt så du ikke glemmer det dine øyne har sett. La det ikke gå deg av minne alle ditt livs dager, men gjør det kjent for dine barn og barnebarn." (5.Mos. 4:9).

Sørgelig nok så sier Bibelen om Israel: "De holdt ikke Guds pakt og ... glemte hans store gjerninger og de under som han hadde latt dem se." (Sal 78:10-11). Lik israelittene har vi den samme tendensen når vi står overfor en ny prøvelse eller lidelse. Vi sier: "Å Gud, denne gangen er det for mye for meg å makte." Men Gud svarer: "Bare se deg tilbake og husk på meg!"

Dersom det er nødvendig, før dagbok for å minne deg selv på Guds store utfrielser i ditt liv. Noter ned noen få ord om kvelden før du går til sengs. Gjør det som trengs for å minne deg selv på alle de ting han har gjort for deg - all den hjertesorg du har vært igjennom og som han har befridd deg fra. Og så, når din neste prøvelse kommer, åpne din dagbok og si til djevelen: "Du skal ikke få bedra meg denne gangen. Min Gud har ført meg ut før, og han vil gjøre det igjen!"

3. Våre prøvelser er forgjeves når vi nekter å se at Gud fører oss gjennom dem for å lære andre.

Vi skal dele våre erfaringer med våre brødre og søstre for å bevise for dem Guds trofasthet. Vi skal stå oppreist og si: "Takk Gud, jeg er en veteran. Og jeg kan fortelle dere av erfaring - han er trofast!" Paulus skrøt faktisk av sine prøvelser: " ... jeg bærer Jesu merketegn på mitt legeme." (Gal 6:17). Han visste at hvert arr hadde en evig hensikt!

Hvorfor Tror Du Gud Har Utfridd Deg Fra Alle Dine Tidligere Prøvelser?

David skrev: "I min trengsel påkalte jeg Herren, jeg ropte til min Gud. Fra sitt tempel hørte han min røst, og mitt skrik kom for ham, til hans ører. Fra det høye rakte han ut sin hånd, han grep meg, han drog meg opp av dype vann. Han fridde meg ut fra min sterke fiende, fra dem som hatet meg - for de var for sterke for meg. De overfalt meg på min ulykkes dag, men Herren ble min støtte. Han førte meg ut i fritt rom. Han frelste meg, for han hadde behag i meg." (Sal 18:7, 17-20).

Kjære hellige, vær trygg - dersom du blir prøvet, så er det fordi Gud har behag i deg. "For den Herren elsker, den tukter han ..." (Heb 12:6). Dine prøvelser er et tegn på hans kjærlighet!

Du må også forstå at uansett hva du gjennomgår så vil det gå over. Nylig leste jeg et avsnitt i en av mine dagbøker som jeg skrev mens jeg gjennomgikk en stor prøvelse. Tre måneders notater sluttet alle med den samme setningen: "Å Gud, når vil dette marerittet ta slutt?" Og så, til slutt kom disse ordene tilsyne over en hel side med store bokstaver: "DET ER OVER - HAN HAR UTFRIDD!"

Jeg kan oppriktig si at jeg har lært mer i mine prøvelser enn jeg noensinne har gjort i gode tider. Fremgang gir ikke lærdom, prøvelser gjør. Humanisten Albert Schweitzer sa: "Lykke er en god helse og en dårlig hukommelse." Nei - lykke er å huske alle de måter Gud har ført oss igjennom på!

Jeg spør deg på ny: Hvordan reagerer du på dine prøvelser? Forspiller du dem og blir en klager og en tviler? Eller bygger du opp din tro, i visshet om at din Gud utfrir?


Det finnes bare en måte å utholde dine nåværende prøvelser på: Husk på at din himmelske far har behag i deg! Han har en plan i virksomhet, en stor investering i deg. Og " ... jeg er fullt viss på dette at han som begynte en god gjerning i dere, vil fullføre den inntil Jesu Kristi dag." (Fil 1:6). Din far forbereder deg på å bli en veteran i åndelig krigføring - et eksempel på tro og tillit til denne generasjonen.

torsdag 2. mars 2017

Nr. 108: Jerusalem er ikke enda "Jesu" stad!

Nr. 108
Jerusalem er ikke enda «Jesu» stad!

Denne artikkelen er på Svensk, ikke oversatt til Norsk!
Alla ni som tror att Konspirationsteorier är struntprat – läs det här och inse att någon har byggt den här byggnaden som ett centrum för bl a utbildning av dom som vill skapa den framtid som vi ingår i och som är här nu. Och dom flesta av oss vet ingenting!



”Every Masonic Lodge is a temple of religion; and its teachings are instruction in religion.”
Den här rapporten kommer att chockera och förarga många men detta är något jag har arbetat med i mer än fyra år.  Så nu har jag bestämt att tiden är inne för att skriva ner alltihop fast jag vet att det kan bli missförstått som antisemitiskt.  Gud förbjude att jag, en jude, någonsin skulle säga eller göra något som skulle anses som antisemitiskt.  Men jag måste erkänna att den här rapporten inte är lätt för mig att skriva.  Faktum kvarstår dock att en ond kraft har tagit plats i Jerusalem och har spritt sig utöver Israel som en förberedelse för tidens slut och sätet för antikrist.  För om vi tror på att antikrist kommer att få sitt säte på Tempelberget så måste vi förstå vissa sanningar som inte talas om idag.  En av dessa sanningar är att själva grunden för en sådan förflyttning av Det onda måste vara på väg redan nu om detta kommer att inträffa. Eller så är vi helt enkelt inte vid tidens slutpunkt!  Denna rapport kommer att bevisa att en sådan förflyttning är på väg och har varit så under en ganska lång tid.  Det blir accepterat av en del och förkastat av andra, men det är så det är.
I den här rapporten vill jag visa många bilder på Illuminatis etablissemang och visa prov på att det har varit en diabolisk komplott av dom som vi refererar till som Den Nya Världsordningen.  Jag kommer att visa den arkitektoniska designen av den New Israeli Supreme Court Building (ung. Högsta domstolen) som designats och betalats av Rothschilds och visar på närvaron av frimurarna och Illuminati.  Jag har tagit med alla bilder utom en som jag visar här och jag kan försäkra er att vad ni ser är verkligt och på plats.
 
Samma familjer som äger och kontrollerar Federal Reserve (ung. som Riksbanken i Sverige) och andra större finansinstitutioner har sina ögon på Tempelberget och den heliga staden Jerusalem. Precis som skrifterna säger: den man som avslöjas som antikrist kommer att sitta på den platsen innan ankomsten av den judiske Messias Yeshua (Jesus) HaMashiach och många mottager honom som deras Messias. På vilket sätt detta kommer att utspela sig återstår att se, men en sak är jag övertygad om och det är att Guds heliga män blir inte de som återuppbygger templet, det kommer att bli Illuminati!
 
För Gud skulle inte sända människor till den platsen för att utföra blodsoffer.  Hans söners blod var det perfekta offret, det finns inget behov av att sprida blodet från dumma djur längre.  Yeshua gjorde ett perfekt arbete och det avslutades.  Men Han återkommer och tar kontroll av det Nya Templet som jag tror kommer att byggas snart. Men innan Han återkommer måste den här världen bli i så dålig form att antikrist kan bli accepterad av de flesta som räddaren som kan bringa fred och ordning i världen.  Men sedan – ni vet resten av den historien så låt oss fortsätta.
Eftersom hela den här rapporten bygger på konstruktionen av den byggnad som skapats av Rothschilds visar jag här nedan en bild av den.  Den togs av en vän till mig då han och hans fru flög över det området för några år sedan.  Supreme Courts byggnad finns på mark som ligger mitt emot Knesset och intill Utrikesdepartementet och Israels Centralbank. Det är viktigt att hålla i minnet att det ligger i linje med Knesset för vi kommer att tala om leylinjer som korsar under den här pyramiden och går vidare till Knesset, med andra leylinjer som korsar i perfekt ordning till centrum av Jerusalem och vidare till Rockefeller Museum.  Allting om denna byggnad har tänkts ut in i minsta detalj, och det är djävulskt och förfärligt!  Djävulens plan har satts på plats innan vi ens har haft en aning om planen.  Han vet att hans slutliga kamp kommer att bli här i Jerusalem.
 
De ingenjörer som utvaldes till det här jobbet av The Rothschilds var sonson och sondotter till Ben-Zion Guine från Turkiet, som arbetade för baron Rothschild, Ram Kurmi, född i Jerusalem 1931 och Ada Karmi-Melanede, född i Tel-Aviv 1936.  För de som kan få ut något av siffror så var det viktigt att byggmästarna hade allting i ordning i förhållande till korrekta nummer.  Det fanns 1 000 ritningar över planen, 1 200 cementposter, de arbetade på byggnaden under 3 år, eller 750 dagar, 20 arbetare varje dag i 200 000 arbetsdagar och 250 000 byggstenar, alla placerade för hand! 



The Israeli Supreme Court, Jerusalem.
Det första man ser är pyramiden med det allseende ögat, precis som den man ser på den amerikanska endollarsedeln. Vi kommer att gå igenom detta lite senare i artikeln.  Den stora cirkeln man ser i botten på bilden är ett uppochnedvänt kors som designats för att gå på.  Det är det enda religiösa emblem som designats till att bli trampat på med foten.  I toppen finns en muslimsk gravplats, och just utanför synfältet till höger finns en egyptisk obelisk.



Och överallt inom byggnaden upptäcker man hinduiska altare. Allt detta blir mer förståeligt allt eftersom vi fortsätter.  Håll i minnet att vi talar om etablissemanget som en form av regering som kommer att visa sig under antikrist.  Där finns få bevis på byggnaden som sådan av närvaron av The Rothschilds men på en mur på utsidan hittar vi dessa två minnesmärken: 




Lägg märke till Rothschilds emblem längst upp.  Det är symbolen för skaparen av Rothschilddynastin och hans fem söner som etablerade centralbanker över hela Europa.
Rothschilds gjorde flera överenskommelser med den israeliska regeringen innan byggandet började.  Bland annat skulle Rothschilds peka ut den plats som Supreme Court skulle placeras på, de skulle använda sina egna arkitekter och ingen fick någonsin veta hur mycket byggnaden skulle komma att kosta. Det tog dem fyra år att bygga denna struktur med många hemligheter inbyggda.
Efter att ha passerat säkerhetsvakterna så är det första du ser på vänster sida på väggen ett stort fotografi:
 


Från vänster ser man Teddy Kollek, sedan Lord Rothschild, på den högra sidan står Shimon Peres och sittande nedtill på fotot till vänster Yhzhak Rabin.  De andra är de som gav oss ”the Olso Death Process” som vi nu står inför.  Men det är här som vår resa börjar när vi går in i byggnaden för hela den här resan avser att ta oss från mörker till ljus – och bli en Upplyst människa! (an Illuminated one).
Först inträder man i ett område med mycket svag belysning, men allt eftersom man går uppför trappan så ser man ett starkt ljus som kommer från ett mycket stort fönster där man kan se ut över stora delar av Jerusalem.

 
Här är det mycket viktigt att räkna stegen.  Där är tre set med 10 steg i varje som utgör totalt 30 steg.  När man går uppför dessa 30 trappsteg så kommer man från mörkret in i ljuset.  Och därifrån kan man se världen, eller i detta fall, staden Jerusalem som man aldrig har sett den förr. Det är också värt att nämna att på den vänstra sidan kan man se de gamla Jerusalemstenarna, en del tror att det är samma stenar som användes i Det Andra Templet, men det finns ingenting som bevisar det.  På den andra sidan ser man den släta, moderna väggen.  Det finns 6 lamphållare som lyser upp på människans färd för att få kunskap och bli upplyst.  Men ännu en gång, jag tycker at det är nödvändigt att säga att det är mycket viktigt för dom som byggt denna byggnad att allting är perfekt och i rätt ordning, även numeriskt.
 
När vi svänger till vänster och börjar gå mot pyramiden noterar vi en metallslinga i marmorgolvet.  Leylinjerna korsas direkt under pyramiden, de kommer från den här platsen till olika platser i staden.  Det är här som domarna och andra kan stå och motta kunskap och makt.  De står direkt över en bit kristall med ljusbäraren Lucifers Det Allseende Ögat ovanför dem.
 
Här nedan är en karta över Jerusalem.  Man kan se att The Supreme Court Building och Knesset är förenade med en rak linje och i en 90% vinkel till den linjen på halva vägen finns en leylinje som går vinkelrätt.  Den linjen går rakt ner till mitten av en gata som är känd som Ben Yehuda, en plats där alla tokstollar möts, och varje dag finner man åtminstone en som kallar sig själv Elias eller Moses. Israel kallar Ben Yehoda för ”The freak show”.  Den linjen går vidare till Rockefeller Museum och därifrån går en linje genom de muslimska kvarteren till Tempelberget.
 
 
Just innan man går in under pyramiden finns ett fönster som man kan se uppe på pyramiden och då kan man notera en leylinje som går till centrum i pyramiden.
 
 
Låt oss för ett ögonblick gå tillbaka till toppen på de 30 stegen.  Som vi vet är det 33 grader inom frimureriet, men de sista tre är de av högre kunskap och preparering för att träda in i The Illuminati. Så när man går från toppen av trappan mot pyramiden ser man ett stort bibliotek med tre rader till dessa tre nivåer av högre kunskap.  De tre avslutande stegen i frimureriet och efter det, om någon väljer att gå högre och har blivit accepterad, så träder man in i de högsta nivåerna inom Illuminati.  Det är också viktigt att notera att i den här byggnaden slutar den 33 nivån vid basen på pyramiden.
 
 
Detta är ett mycket stort och dyrbart bibliotek, men det är något annat när det gäller det här biblioteket som är värt att nämnas. Den första raden är ”bara” för advokater, den andra raden är ”bara” för domare.  Den högsta och tredje raden är ”bara” för pensionerade domare, vilka också står för ordning och reda inom Illuminati, eftersom man måste bli accepterad och gå vidare till den högre nivån innan kunskapen på den nivån är tillgänglig för dem.  Direkt ovanför den tredje raden finns pyramiden med det allseende ögat.  Där börjar resan in till Illuminati.
 
Direkt under pyramiden kan man se 6 kvadrater. Sex är numret för människan och varje kvadrat har 4 sidor som talar till världen.  I centrum direkt under punkten på pyramiden finns en kristall och när man står ovanpå den är man i direkt linje från punkten i pyramiden och kristallen nedanför.
 
Där är fem rättssalar, var och en har en entré som är formad som en judisk grav med öppningen ovanför dörren för andens frihet att gå in eller ut.  Väggen med entrén till rättssalarna har en båge på medan den yttre väggen är rak. Det är två saker som kan sägas om detta, en del säger att det är en rak linje till rättvisa, att båglinjen betyder nåd, och andra säger att det betyder ordning ut från kaos. Illuminatis motto!  Där finns tre domare i varje rättssal och ovanför där domarna sitter finns en mindre pyramid som lyser på domarna när de sitter över dom som tagits upp från fångcellerna inunder. Domarnas kammare finns ovanför rättssalarna och de kommer ner för att låta ljuset skina över dom som hämtats upp nerifrån.
 


Jag har gjort ett urklipp från hela ritningen av byggnaden för att visa er designen på en judisk Miskan som byggts in i ritningen då alla andra stora religioner i världen är representerade i en eller annan form.  När man går från pyramiden kan man gå antingen till rättssalarna eller mot domarnas kammare.  Men detta är hur den delen av byggnaden ser ut och som gör pyramiden till det heligaste av heligheter i detta onda Miskan ”Tempel”.  



Den nedre delen av ovanstående bild är gårdsplanen och här finns färdiga stenar som hämtats hit från öknen nära Mitzpe Ramon, där man kan finna världens största, naturliga krater.  En smal kanal med vatten som rinner oupphörligt delar stenarna. Arkitekterna säger sig ha blivit inspirerade från Skrifterna, Psaltaren 85:11.  Sanningen skall komma upp från joden och rättrådighet skall se ner från himlen.  För domarna sitter ovanför denna gårdsplan och tittar ner. 



När man lämnar den centrala rättssalen, eller huvudrättssalen, finner man direkt mitt emot öppningen, trapporna som går ner.  Vid basen av trapporna finns fruktbarhetssymbolen som alltid är närvarande i alla Illuminaternas strukturer och byggnader, ofta gömd men alltid där.  Mycket kan sägas om denna symbol och frimurarnas symbol med kompassen och kvadraten med ”G”et i mitten, men jag lämnar det för ett annat tillfälle eller för någon annan att skriva om.



Vi har bara lätt rört vid innebörden hos denna byggnad men det är bokstavligen talat hundratals detaljer som pekar på Illuminaterna och deras planer för mänskligheten. Men ännu viktigare med den här rapporten är att den visar på en bas för sätet eller centrum för den som skall bli accepterad av de flesta som en Messias, innan Yeshua (Jesus) återkommer för att skapa sitt rike och regera över världen!  Utan tvekan kommer många att säga emot den här rapporten och att budbäraren hellre än budskapet blir attackerat.  Men jag har försökt att lägga fram bevis och fakta och mycket mer kan bli sagt och jag är säker på att den här artikeln kommer att förarga en del och möjligen är detta avsikten med hela artikeln. 


Masonic Display In The Middle Of The Street

Gallery Of Masonic Sights From Israel  


Freemasonry In Israel

Israeli Freemasonry



The Synagogue Of Satan
Freemasonry Watch

lørdag 18. februar 2017

Nr. 107: Hvorfor jeg hverken er kalvinist eller arminianist!

Nr. 107:
Hvorfor jeg hverken er kalvinist eller arminianist!



Av Ray Comfort.

Hvordan passer Gud sin suverene nåde og menneskets ansvar til å vende oss til Ham i sammen? Du har for eksempel Esekiel 33, 11 som sier: «Så sant jeg lever, sier Herren Gud, jeg vil ikke at den ugudelige skal dø, men at han skal vende om fra sin onde ferd og leve. Vend om, vend om fra det onde livet dere fører! Hvorfor vil dere dø?»

Det er klart fra Skriften at Han gir oss omvendelse (Apg 5, 31; 11, 18) og tro som gave (Romerne 12, 3), men så befaler Han alle mennesker til å vende om og tro. Se Markus 1, 15; Apg 17, 30.

Vi leser også at «hver den som påkaller Herrens navn, skal bli frelst.» (Apg 2, 21, Romerne 10, 13), og Johannes 3, 16 som sier «hver den som tror på Ham, skal ikke gå fortapt.» Hver den betyr hver den.

Charles Spurgeon forkynte guddommelig suverenitet, men han forkynte også menneskets ansvar, selv om han innrømmet at han ikke helt forstod hvordan de passer sammen.

Hør på hans formaninger til synderen: «Tro på Jesus, og selv om du er på en vanskelig vei, så skal dine føtter snart bli satt på en stein av sikkerhet», «Syndere, fly til Kristus», «Synder, ydmyke deg selv under Guds mektige hånd …»

Han forkynte at det er synderens ansvar å stole på Frelseren: «Stol på Kristus med hele din sjel og Han skal berge den. Du vil ikke gjøre dette med mindre den Hellige Ånd leder deg, men dette fjerner ikke ditt ansvar.».
Synet på frelse til arminianistene og kalvinistene er diametralt motsatte av hverandre. Likevel så peker troende på begge sider til en rekke vers for å støtte opp om sin teologi. Enten du velger det ene eller andre, så ikke la ditt valg holde deg borte fra andre troende som tenker annerledes.

Er det mulig at to motsatte sannheter kan gå i sammen? De kan det hvis alt som mangler er litt informasjon for dem til å harmonisere i sammen. Det vil komme en dag da vi vil forstå alt (se 1 Kor 13, 2).  Da vi vil være glad for at vi ikke skapte splittelse i Kirken og «strid mellom brødre.». Det er noe Gud hater (Ordspråkene 6, 9).
Dessverre så har kirkens historie vist oss at selv kjente, Gudelige menn, har kranglet om disse sakene (f.eks, Wesley og Whitefield). Mer nylig har jeg sett brødre ta et teologisk standpunkt og mye til sin fortvilelse ble de stemplet som bråkmakere av sin egen menighet. Misjonærer har blitt kalt tilbake fra misjonsmarken, pastorer har fått sparken og kirker har blitt splittet på grunn av dette problemet.

Hvis du tror du har forstått sammenhengen med alt, så kjemp for samhold blant dine brødrene og søstre. Deretter kan du fokusere på ditt eget ståsted. Brannmenn eksisterer for å bekjempe branner, ikke for å kjempe mot hverandre. Når eksekusjonspelotongen står samlet i en sirkel så gjør de fienden glad.

Hvert eneste øyeblikk du og jeg tilbringer i sammen med å argumentere for eller imot teologisk tolkning er tid vi har tapt for alltid som kunne vært brukt i bønn for de ufrelste eller for å nå de fortapte.

Jeg ville ikke bli overrasket om mye av striden for dette problemet er forankret i syndig stolthet og ikke i kjærlighet til sannheten.

torsdag 19. januar 2017

Nr. 106: Den hellige Ånd er hverken èn person eller èn kraft, men en del av Gud selv, og en felles Ånd mellom Gud Fader og Jesus Kristus!

Nr. 106:
Den hellige Ånd er hverken èn person eller èn kraft, men en del av Gud selv, og en felles Ånd mellom Gud Fader og Jesus Kristus!

Bilde av Gud Fader og Jesus som ikke er bare en Ånd, jo, det også, men er en personlighet som langt overgår oss. Der Ånden er en del av ham selv!


Vi mennesker har også en Ånd, som både taler, føler, «smaker» og har samme egenskapene som vi selv har. Men Ånden vår er ikke en egen person, men en del av oss. Slik er det også med Gud, og Guds Ånd, som er hverken èn person eller èn kraft, men en del av Gud selv og en felles Ånd mellom Gud Fader og Jesus Kristus!

Den hellige ånd, Den navnløse person!

Grunnteksten sier både i den greske og hebraiske skrivemåten: hellig ånd, legg merke til skrivemåten, med små bokstaver og uten personlig pronomen foran.

Det er en katolsk tilføyelse for at det skulle stemme med Keiser Konstantin sin treenighetslære som han fikk igjennom da kirken ble en institusjon og ikke en levende kirke og Guds menighet.

Menigheten skulle være sannhetens støtte og grunnvoll. Konstantin var en avgudsdyrker hele sitt liv og brukte kirken som et redskap for å beholde sin politiske makt og for å holde Romerriket samlet. (Den romersk-katolske kirke var i begynnelsen mer enhetlig, først i år 1054 ble den delt mellom øst og vest.) Paven var under keiseren da Romerriket gikk under, men pavedømmet vokste seg sterkt og hadde også makten over øst Europa helt til 1054, m.a.o. Pavedømmet overlevde Romerriket som en maktfaktor. Ja, faktisk helt opp til vår tid er den katolske kirke regnet som det største og mest toneangivende kristne samfunn.

Fra tidlig begynte det noen få ultraspesielle kristne å hevde treenighetslære, men de var noen svært få sjeler. Da de første kristne var stort sett bare jøder som ikke trodde på noen treenighet og de som ble vunnet for evangeliet fikk samme tro og lære. 1. og 2. generasjonskristne hadde samme tro og lære, selv om 2.generasjons kristne var stort sett hedningkristne. Det var i 3. og 4. generasjon kristne at disse villfarelsestankene gjorde seg gjeldende. Det hadde Paulus også forutsagt skulle skje at frafallet skulle komme og nye og ubibelske lærer skulle vinne innpass etter hans bortgang, bl.a. treenighetslæren, kirkelig hierarki, evig brennende helvete, skjærsilden, bønn for døde og helgendyrkelse m.m.

Når det gjelder kvinnelige eldste og pastorer, har det faktisk vært ukjent helt opp til vår tid, men nå er også kristne som kan være homo og lespisk kommet til. Man må helt tilbake til de gamle hedenske og babylonske religionene for å finne kvinnelige prester, homo og lespisk som var involvert i avgudsdyrkelsen samt treenighetslæren har opprinnelse fra de gamle hedenske religionene. Slik er frafallet modent for dom, da alle frafalne kirker og menigheter skal gå inn i den store skjøge omtalt i Johannes Åpenbaring 17-18.

Den hellige ånd er ingen egen person, det finner vi ut av ved å la Guds ord tale for seg selv. Ikke vanskeligere enn som så.

1.) Den hellige Ånd er ikke nevnt i skriften med eget navn da han er Guds kraft!

2.) Den hellige Ånd er uten egen vilje, da han tar fra Kristus og gir til oss!

3.) Den hellige Ånds navn er “Jesus”. Da den hellige Ånd er Jesu Kristi Ånd!

4.) Den hellige Ånd er en del av Gud Fader da Gud Fader er Ånd!

5.) Gud skal du tilbe, men aldri den hellige Ånd da han hverken er Gud eller en person. 

6.) Den hellige Ånd har alltid vært hos Gud Fader da han er Ånd.

7.) Etter oppstandelsen fikk Jesus Ånden av Faderen for å gi den til oss.

8.) Vi skal aldri møte Ånden i himmelen som en egen person, men være fylt av Ånden der som vi trenger det her.(Da skal vi alle være pinsevenner i fra hjertet).

9.) Protestantene kan ikke forklare om den hellige Ånd, derfor må en bare tro selv om en ikke kan forklare og forstå.

10.) Katolikkene er noen hakk bedre, de kan ei heller kan forklare dette, men de kaller det for et mysterium som de ikke kan forstå men må godta.

11.) Vi kan erfare Ånden, da han er en del av Gud og Gud er Ånd og det er gjennom vår Ånd og hans Ånd vi mennesker kan og skal kommunisere og ha felleskap.

12.) Mange har gjennom årens løp forkastet treenighetslæren, men det er ikke blitt påaktet.

Dette var kort tolv punkter som jeg vil kort forklare litt om og rundt.

1.) En person uten eget navn, vil jeg ikke tro er noen egen person, men treenighetslæren hevder det motsatte akkurat som Jesus only lærerne gjør det.

2.) Vi leser gjennom hele skriften at den hellige Ånd oppfører seg som en tjener da han aldri har en egen vilje og agenda, men gjør alt etter som Kristus og Gud Fader vil. Guds ånd er allesteds nærværende og virker der han får komme til, men tvinger seg aldri på og frem. Ergo, Ånden er Guds kraft, visdom og på den måten han, Guds ånd, meddeler seg til oss.

Joh. 16:13, men når han, sannhetens Ånd, kommer, skal han veilede eder til hele sannheten; for han skal ikke tale av sig selv, men det som han hører, skal han tale, og de tilkommende ting skal han forkynne eder. 14 Han skal herliggjøre mig; for han skal ta av mitt og forkynne eder. 15 Alt det Faderen har, er mitt; derfor sa jeg at han tar av mitt og forkynner eder.

Alle har en ånd, men vi mennesker kan ikke sende vår ånd avgårde, men det kan Jesus og Faderen da de er ubegrenset i tid, rom og sted. Åndens egenvilje er ikke dens egen, det er Jesu og Faderens vilje. Guds hellig ånd er som en tjener som blir sendt i Guds og Jesu tjeneste. Derfor skal ikke den hellige ånd tilbes, men Faderen og Sønnen. Vi skal heller ikke be eller befale i den hellige ånds navn men kun i Jesu navn.

Vi får Ånden når vi er lydige, Ånden trekker seg unna når vi er ulydige. Det blir som når vi følger trafikkreglene, det går oss godt når vi følger trafikkreglene og dårlig når vi ikke følger dem.

Vi kan tro at Ånden har en egen vilje og egen agenda når vi leser i 1. Kor. 12 om nådegavene. Men vi må forstå det slik at Ånden vet det skjulte i oss mennesker og derfor deler han ut de nådegavene som passer best for oss, ikke de vi tror vi nødvendigvis trenger og selv alltid ønsker å ha. Vi kan ikke bygge en lære på ett skriftsted, men på hva skriften samlet sier om en ting, ellers kommer vi inn i samme villfarelse som treenighetslæren og Jesus Only læren er bygget på!

3.) Vi leser i misjonsbefalingen i den norske bibel som er feil oversatt angående dåp, følgende. Matt. 28. 19 gå derfor ut og gjør alle folkeslag til disipler, idet I døper dem til Faderens og Sønnens og den Hellige Ånds navn. Men vi leser at de første kristne døpte mennesker alltid til Jesus Kristus. Ånden er knyttet til Kristus i den nye pakt likesom han i den gamle pakt var knyttet til Gud Fader. Vi må også ta med at Ånden er i hele bibelen nevnt som Guds Ånd og i den nye pakt kommer det frem at han også er Jesu Kristi Ånd. I grunnteksten står det følgende: Matt. 28. 19 gå derfor ut og gjør alle folkeslag til disipler, idet I døper dem til karakteren til Gud. Det er det samme som Paulus sier i Kol. 2. 9 For i ham bor hele guddommens fylde legemlig. Hvem er alt knyttet opp til? Jesus, ergo døpte de første kristne som Jesus selv lærte og sa.

Her er de skriftstedene som viser i hvilket navn de første kristne døpte:

Ap.gj.2.38. Peter svarte dem: «Vend om og la dere døpe i Jesu Kristi navn, hver og en av dere, så dere kan få tilgivelse for syndene, og dere skal få Den hellige ånds gave.

Ap.gj.10. 48.Så bød han at de skulle døpes i Jesu Kristi navn. Etterpå ba de ham bli hos dem noen dager.

Ap.gj.19.5. Etter å ha hørt dette, lot de seg døpe til Herren Jesu navn.

4.) Gud er Ånd og Gud gir oss av sin Ånd. Ergo, Ånden er en del av Faderen selv!
Tar man en bøtte av havet, så er det like mye igjen i havet, havet rommer langt utover hva vi kan forstå med vår forstand, likeledes er det med Gud og hans ånd, det er uendelig. Rent matematisk har verdenshavet en begrensning, mens Gud har ingen begrensning.

5.) Vi leser gjennom hele skriften at en skal tilbe Gud Fader og i den nye pakt så finner vi at Jesus også kan tilbedes etter oppstandelsen da han har et navn som er over alle navn p.g.a. gjenløsningsverket. Det er et faktum at tilbedelse av den hellige ånd først ble innført like etter kirkemøtet i Sardica, 343 e.kr. For øvrig diskuterte katolikkene hvem de skulle ta opp i treenigheten om de skulle ta Maria, eller den hellige ånd. Problemet var at de ikke kunne godta en kvinne i treenigheten, så valget falt på den hellige ånd. Da gikk den hellige ånd fra å bli Guds hellige ånd til å bli en egen person i guddommen. Maria ble senere tatt opp i guddommen på 1950 tallet. For katolikkene er det 4 personer i guddommen da Maria også er født uten synd og har evig liv i seg akkurat som Jesus. Det er en villfaren lære som vi ikke skal gå mer inn på her akkurat nå.

For øvrig var Pelle Karlsson den som innførte tilbedelse av hellig ånd og bønn til ånden da han besøkte Hedmarktoppen på 70-tallet blant pinsevenner. Karismatikerne har deretter hengt seg på. Før det var det totalt ukjent område det å be eller tilbe den hellige Ånd blant protestanter. Det ble sett på som katolsk villfarelse, men nå forenes de om dette da de tror på den samme ubibelske treenighetslæren som leder inn i okkultisme og videre inn demonisk aktivitet!

6.) Gud er Ånd og på det grunnlaget er det rett å si at Ånden alltid har vært hos Faderen som en del av ham selv.

 Joh. e. 4. 24 Gud er ånd, og de som tilbeder ham, bør tilbede i ånd og sannhet.

Det står jo rett ut skrevet i Joh 4<24 2.kor="" 3:17="" at="" der="" det="" er="" erren="" frihet="" jf="" like="" nd="" nden="" o:p="" og="" s="" ud="">

Dette vil si at Ånden er tilknyttet Gud som en del av den evige Ene sin helhetlige personlighet ved siden av den person av Gud som bærer betegnelsen Faderen og Sønnen.

På samme vis kan man si at Gud er Kjærlighet, Gud er Bevissthet, Gud er Fred, Gud er Visdom og Gud er Sannhet.

Gud "Er" altså sine kvaliteter og sitt vesen.. og "har" de ikke på samme vis som sine skapninger.

7.) Ap. gj. 2. 33 Efterat han nu er ophøiet ved Guds høire hånd og av sin Fader har fått den Hellige Ånd, som var lovt, så utgjød han dette som I både ser og hører.
Etter Jesus var stått opp, ble han satt inn igjen i den stand han hadde før han ble menneske, om enn ikke enda herligere!

8.) I himmelen skal vi aldri møte Ånden, men Gud skal være alt i alle. På hvilken måte? Ved at vi er mer fylt av Ånden enn noen gang, vær du sikker, Hallelujah!

1. Kor. 15. 28 men når alt er ham underlagt, da skal og Sønnen selv underlegge sig ham som la alt under ham, forat Gud skal være alt i alle.

Vi leser at Ånden kom over Jesus i en dues skikkelse og på pinsefestens dag som tunger av ild over disiplene. Ergo hevder treenighetslærene at Ånden er en person. Dette har ingenting med en person å gjøre, men et tegn for de utenforstående at Gud er på ferde på en overnaturlig måte og sanksjonere det med et tegn som var der og da. F. eks de som opplever Åndens dåp erfarer ikke ildtunger som regel, men det var den ene gangen for å gjøre til kjenne at nå var Ånden kommet for alle. Og når Ånden kom over Jesus, var det første og siste gang at Guds Sønn kom ned til vår jord for å leve et prikkfritt liv i vårt sted da han oppfylte lovens krav og bud for vår skyld og døde en død i vårt sted.

1. Kor. 14. 22 Så er da tungene til et tegn, ikke for de troende, men for de vantro; den profetiske tale derimot er ikke for de vantro, men for de troende.
Joh. e. 12. 28 Fader, herliggjør ditt navn! Da kom en røst fra himmelen: Både har jeg herliggjort det og skal atter herliggjøre det. 29 Folket som stod der og hørte det, sa da at det hadde tordnet; andre sa: Det var en engel som talte til ham. 30 Jesus svarte og sa: Ikke for min skyld kom denne røst, men for eders skyld.

Vi ser at Gud åpenbarer seg selv enkelte ganger som et tegn og for å gjøre til kjenne at nå skjer det noe helt ekstra ordinert.

9.) Protestanter er som regel enda mer ekstreme enn Katolikkene når det kommer til lærespørsmål. Deres syn på treenigheten er svermerisk og okkult!

10.) Katolikkene som innførte treenighetslæren har også holdt fast på noe av det opprinnelige synet på Guddommen da de lærer at den hellige Ånd er et kjærlighets bånd mellom Faderen og Sønnen, men så kan de ikke forklare dette med treenigheten derfor gjør de det til et mysterium som de gjør med det meste som de ikke kan forklare som nattverden etc.

11.) Vi mennesker er annerledes en dyrene, plantene etc. da vi er åndsvesener og er som Gud og har en Ånd som Gud har derfor kan vi kommunisere, dele samfunn og felleskap på et helt annet plan enn hva Gud kan med alle andre av sine skapninger.

 2. Kor. 13. 12. "Den Herre Jesu Kristi nåde, Guds kjærlighet, og Den Hellige Ånds samfunn være med dere alle".

 Salme 8. 6 Og du gjorde ham lite ringere enn Gud, og med ære og herlighet kronte du ham. 7 Du gjorde ham til hersker over dine henders gjerninger, alt la du under hans føtter, 8 får og okser, alle tilsammen, ja også markens dyr, 9 himmelens fugler og havets fisker, alt som ferdes på havenes stier. 10 Herre, vår Herre, hvor herlig ditt navn er over all jorden!

Filip. 2. Er det da nogen trøst i Kristus, er det nogen kjærlighetens husvalelse, er det noget Åndens samfund, er det nogen medfølelse og barmhjertighet,

 12.) Det er mange opp gjennom århundrene som har forkastet treenighetslæren, men med det totalitære styret som på mange måter kristenheten er, så er ikke det alltid like lett å stå for sannheten og blir lett sett på som unormal.

Isaac Newton var en av dem og var klar over at Gud er kilden til all sannhet, og i samsvar med den dype ærefrykt han hadde for sin skaper, ser det ut til at han brukte mer tid på å søke den sanne Gud enn på å utforske vitenskapelige sannheter. En undersøkelse av alt det Newton skrev, viser at av omkring 3 600 000 ord var bare 1 000 000 brukt på vitenskapelige emner, mens omkring 1 400 000 var brukt på religiøse emner.

I sine skrifter beskjeftiget Newton seg mye med treenighetens læren. Ett av hans viktigste bidrag til bibelgranskingen på den tiden var hans verk AN. Historical account

Den mindre delen av denne avhandlingen var vigd 1. Tim 3: 16 som lyder ( ifølge King James Version ): Og uomtvistelig stor er gudsfryktens hemmelighet: Gud ble åpenbart i kjødet, rettferdiggjort i Ånden, sett av engler, forkynt blant hedningene, trodd i verden, opptatt i herlighet.

Newton viste hvordan det var blitt foretatt en liten forandring i den greske tekst. Ordet Gud ble satt inn og setningen kom til å lyde: Gud ble åpenbart i kjødet. Han påpekte at de ikke hadde kjennskap til en slik forandring. På grunnteksten står det Kristus åpenbart i kjød og hvem er Kristus, jo den salvede Messias.

Hvorfor offentliggjorde ikke Newton dette mens han levde. Den tiden kan kanskje forklare dette. De som skrev imot treenighetslæren ble fortsatt forfulgt i England. De som gjorde det kunne bli straffet med å miste sitt arbeid eller fengselsstraff. En trykksak som angrep treenighetslæren ble beslaglagt og brent etter ordre fra overhuset. En 18 år gammel student som var anklaget for å fornekte treenighetslæren ble hengt i Skottland. Dette skjedde på 1600 tallet.

Da Newton undersøkte en læresetning, lot han alltid Bibelen være prøvesteinen. Newton gjorde dette klart da han drøftet kirkens bekjennelsesskrifter: Den krever ikke at vi skal godta dem på grunn av kirkemøtenes myndighet. Selv kirkemøtene har feilet og kan feile i trosspørsmål og det de har vedtatt som nødvendig for å oppnå frelse er uten kraft eller myndighet hvis det ikke kan påvises at det er hentet fra Bibelen.

Som et annet argument for å kaste treenighetslæren sa Newton: den lære at Sønnen er av samme vesen som Faderen er uforståelig. Den ble ikke forstått på kirkemøtet i Nikea og den er heller ikke blitt forstått siden.

Newton fant derfor at han på grunnlag av bibelens vitnesbyrd, logikk og den autentiske lære som ble forkynt i den første kristne tid, kunne han ikke godta treenighetslæren. Han trodde fullt og fast på Jehova Gud som den øverste overherre og anerkjente Jesu Kristi stilling ved hverken å forringe ham som Guds sønn eller å opphøye ham til den stilling hans Far innebar.

Det er tydelig hvilken konklusjon Newton her kommer til og det framgår alltid tydelig av hans skrifter hvordan han så på forholdet mellom Faderen og Sønnen. Et annet sted sier han derfor at bønner kan rettes til Gud i Lammets navn, men ikke til Lammet i Guds navn.

 Leo Tolstoj ble så frustrert over treenighetsdogmets mangel på rasjonalitet, at han forkastet det. Det burde alle andre tenkende mennesker også gjøre, hverken ordene treenighet, triade eller noe annet som indikerer at Gud er tre eller en i tre eller tre i en står i skriften, men at Gud er èn. Hvem er den eneste sanne Gud, noe som de lærde og bedre viten stridens om. Men det er ikke så vanskelig da Guds ord gir et samlet og meget enkelt svar på dette, spesielt i det nye testamente. Det er kun en Gud Fader, ingen andre, selv ikke sønnen er som Faderen da Jesus har en begynnelse noe som ikke Gud Fader har. Uten Faderen hadde ingenting vært, selv ikke Sønnen Jesus Kristus derfor sier Jesus det gang på gang at Faderen er større enn meg, og ikke motsatt!

 Dette er bare et kort lite utdrag som viser at hele treenighetslæren og Jesus only læren er et makkverk og som har sitt opphav ikke i Guds ord men i hedenske religioner og kirkemøter og ved det er det blitt en felles kristen tro, da tenker jeg på treenighetslæren. Men sannheten er at treningslæren er som Jesus only læren er, demoners lære som kommer i fra Satan selv som ønsket å være Gud Fader lik. Forkast treenighetslæren og alle andre lærer som ikke stemmer med den hellige skrift, det er min anbefaling og ønske til deg kjære venn. Handle nå før det er for sent og støtt opp om dem som står for Herren og lærer i sannhet Guds ord.

Newton mente som jeg mener: Gud er overalt - han utgjør det rom og den tid vi eksisterer i.

 Synes det er litt tåpelige når enkelte hevder at den hellige ånd er et mysterium, og gjerne er det et mysterium, men man må da allikevel ha lov å debattere og undersøke hva skriften sier og tidligere forkynnere hevdet og hva de første kristne praktiserte og forkynte ang. dette mysterium. Hvorfor tåler de ikke å høre andres undersøkelser og hvorfor kan de ikke selv også undersøke nøye om dette og andre mysterier i Bibelen men kun avfeie uten videre? Når de ikke vet selv, da burde de heller lukke munnen igjen og la andre som vet noe mer få lov til å formidle Guds sannhet! Ellers er dette med Gud egentlig ikke så vanskelig hadde vi ikke hatt en 1700 år lang tåkelegging og fordreining av sannheten når det gjelder et så viktig og enkelt spørsmål som går på Gud og Guddommen!

De første kristne debatterte heftig og grundig ang. kristne spørsmål og Bibelens lære og hvorfor skal vi ikke gjøre det i dag, kanskje er det enda viktigere i dag da skriften er blitt så forkludret og mange bibelvers er blitt så feil oversatt at en vanskelig kan forstå hva som egentlig er betydningen i ordet. Det er skremmende og det er meget viktig å være klar over dette.

Jeg har i min tid i pinsebevegelsen f.eks. aldri hørt forkynnelse hvorfor de første kristne døpte i Jesu navn og at hvorfor vi ikke skal følge dette, og ang. treenigheten blir det aldri tatt opp skriftsteder som taler imot denne læren, bare for, osv. osv.

 5. Mosebok 6. 4 Hør, Israel! Herren vår Gud, Herren er en.

Korrekt oversatt blir; Hør Israel, Jehova er deres Gud og han er en enhet.

Hvem er denne enheten? Faderen og Sønnen og de har en felles Ånd som i grunnteksten ikke skrives med personlig pronomen foran, men følgende; hellig ånd!

 Med stor bestyrtelse må en se hvilket tåkete mysterium mennesker har gjort Gud til. Treenighetslæren kommer ikke direkte fra Bibelen. Selv Luther måtte innrømme det. Hvor kom så denne læren fra? Det er i hvert fall ingen hemmelighet. I boken “Who’s Who in Church history” leser vi at i menigheten i Alexandria, Egypt, og gjennom de alexandrinske kirkefedrene ble det en sammenblanding av hellenistisk filosofi og kristendom idet de tok inn i seg både Platons og Aristoteles undervisning. Begge levde i før-kristen tid.

Historien om dette er vel dokumentert. Quintus Septimius Florens Tertullian er regnet som treenighetslærens far og den første som, om Gud, brukte det latinske ordet, trinitas. Han levde fra år 160 til 230. Men han trodde også at Jesus sto under Faderen og at det var en tid da universets skaper sto alene og så siden skapte seg en sønn. Denne treenighetens far ville i dag bli regnet som en vranglærer av treenighetslærene. Ingen av apostlene kjente til treenighetslæren. Den kom altså mer enn hundre år etter at de var borte. treenighetslæren ble motsagt av fire etterfølgende biskoper av Rom, og det pussige er at alle disse hører til det den Katolske kirke kaller “den pavelige suksesjon”. Det er Eleutherus, Victor, Zephyrinus og Calixtus. Tertullian selv sa at de fleste troende på hans tid var sjokkert over hans tale om tre i en. Jfr. “AntiNicene Church Fathers” 3.bind: “De slynger stadig dette imot oss at vi preker to eller tre guder, mens de regner seg selv for å være de som tilber én Gud.” Dette var 150 år etter Paulus, og fremdeles trodde majoriteten av de troende på den jødiske forståelsen av Gud, og derved forkastet treenighetslæren og angrep Tertullian.

Og det er fordi denne lære ikke kommer fra Guds Ord, men fra gresk filosofi og mystisisme. Den er da av sine egne forkjempere kalt et mysterium man ikke kan forstå. Gjennom fire kirkemøter, Nikea i år 325, Konstantinopel i 381, Efesus i 431 og Kalkedon i 451 prøvde kirkens menn å finne ut hvem Jesus egentlig er. Og fra disse kom den trinitarianske trosbekjennelse som er overlevert til oss. Hele bekjennelsen er en teologisk, hedensk, filosofisk og grammatikalsk lapskaus. Men til denne ble det knyttet en forbannelse, en Anatema klausul; “Den som vil bli frelst, må tenke slik om treenigheten”. Straks etter begynte henrettelsene av de som ikke trodde slik. Noe som den Katolske Kirka og andre institusjonerte kirker og menigheter alltid har gjort. I dag er det ikke henrettelser, men en streng boikott og sensur linje mot de som får åpenbart at Gud ikke er tre, men èn. Og denne ène Gud har en Sønn som har en Ånd, omtalt i skriften som en Ånd som er hellig. Derfor står det om den Hellige Ånd følgende i grunnteksten; hellig ånd. Hvorfor ikke holde seg til skriften og la alle fabler, kirkemøtedoktriner og alt annet fare la hen og gå? Det er bare vidunderlig og herlig spør du meg!

 Etter å ha studert dette, så har jeg bl. a funnet ut av mange Adventister trodde rett om dette i begynnelsen av Advent bevegelsen.

Her er noe hentet fra nette: En av mange sitater fra en kjent adventistpioner kan være en av forklaringene på hvorfor mange av dagens adventistpastorer nå aksepterer treenighetsdogmet:

”Treenighets-forkjempernes store feilgrep når de argumenterer dette temaet, er: De ser ingen for skjell på det å benekte treenighetslæren og det å benekte Kristi guddom... og de tar hvert utrykk som henviser til Kristi preeksistens som en bekreftelse på treenighetslæren. Skriften gir en mengde dokumentasjon på Kristi preeksistens og på hans guddommelighet, men er fullstendig taus hva angår treenighetslæren”.

J. H. Waggoner, Review and Herald, November 10, 1863. Under bønn til Gud og opplyst av Hans Ånd, ble de første adventistene ledet til å gjenoppdage en rekke viktige bibelske sannheter Guds folk måtte ta imot for å kunne bevares gjennom endetidens voldsomme religiøse forførelse og frafall. Disse budskapene måtte forkynnes for at reformasjonen tilbake til Skriften kunne sluttføres. Dette er budskap som er like aktuelle for både kristenheten som for de kirkefremmede. De samme grundige bibelstudiene, inderlige bønnene og kjærlighet til Guds åpenbaring, som ledet pionerne til å oppdage bibelske sannheter reformasjonen hadde oversett, ledet dem også til å forkaste treenighetsdogmet, som de ikke fant noe bibelsk belegg for. Ingen av nåtidens adventistteologer vet noe disse pionerende ikke hadde kjennskap til, det er vel heller motsatt. Adventistpioneren E.G. White formulerer det ryddig og greit i en av sine svært mange uttalelser om Kristi forhold til sin Far. “The man Christ Jesus was not the Lord God Almighty”. (Ms. 150, SDA Bible Commentary Vol. 5, p. 1129. (Oversatt: “Mennesket Kristus Jesus var ikke Herren Gud den Allmektige”.)
Pionerene aksepterte uproblematisk Skriftens lære om at Jesus, Guds Sønn både var og er like guddommelig som sin Far, at han var Guds Sønn fra evighet av og at han skal tilbes. De så på ham som frelser fra synd, at han ble likestilt med sin Far og derfor kan bære tittelen Gud, siden Faderens navn er i ham, og at han er opphøyet og gitt all makt i himmel og på jord, og at han er denne verdens skaper, uten selv å være skapt.

De betraktet heller ikke Guds og Kristi Ånd, Den Hellige Ånd, som bare en upersonlig og nøytral kraft. Samtidig var de altså tindrende klare på at treenighetsdogmet representerte ubibelsk lære og var en kunstig filosofisk forklaring som motsa en rekke bibelske utsagn. Nåtidens dom fra enkelte i adventistsamfunnets ledersjikt også i Norge, er imidlertid at pionerne tok feil hva angår sin forkastelse av treenighetsdogmet. Denne kritikken rammer kjente adventistpionerer som James White, Joseph Bates, John N. Andrews, J.N. Loughborough, Uriah Smith, J.H. Waggoner, S.N. Haskell. Roswell F. Cottrell, John G. Matteson, Alonzo T. Jones, Ellet J. Waggoner, W.W Prescott, James E. White, William C. White, M.C. Wilcox og en rekke andre av adventbevegelsens tidlige ledere og pastorer.

Boken “Ved Tidehverv”, utgitt i annet opplag av adventistsamfunnet i Norge så sent som i 1960, skrevet av adventistpastor T.S. Valen, inneholder en solid gjennomgang av adventistsamfunnets daværende lære. Boken viser naturlig nok en klar tro på Kristi preeksistens og guddom, men gir selvfølgelig ingen indikasjon på at forfatteren trodde på eller var påtvunget til å tro på treenighetsdogmet. Denne læren var nemlig ikke en del av vårt samfunns trossystem på det tidspunkt. Vi ser ikke bort fra at pastor T.S.Valens standpunkt også gjelder en rekke norske adventistpastorer som forkynte etter siste verdenskrig. Grunnet omtalte læreendring ville trolig ingen av dem blitt tillatt å stå på en adventisttalerstol i dag.

Følgende godt publiserte uttalelse fra adventistprofessor George Knight kan være et eksempel på nevnte konsekvens av denne teologiske helomvendingen. Pastor Knight underviser ved adventistenes teologiseminar på Andrews University. Sitatet er hentet fra bladet “Ministry”, som er adventistsamfunnets offisielle tidsskrift for adventistpastorer. Denne påstanden er ikke bare èn privatpersons tilfeldige tolkning av denne teologiske endringens effekt, men reflekterer en holdning og et handlingsvedtak som nå er filtrert ned til alle administrasjonsnivåer i adventistsamfunnet.

Professor George Knights observasjon: “De fleste av syvende-dags adventismens grunnleggere ville ikke vært i stand til bli medlemmer av vår menighet i dag, hvis de måtte akseptere vårt kirkesamfunns grunnleggende trospunkter. Spesielt ville de fleste ikke kunne være enige i trospunkt nr. 2, som omhandler treenighetsdogmet”. Ministry, Oktober 1993, side. 10.

Vi merker oss at noen norske adventistledere går langt mer autoritært til verks, ved at de forbyr mennesker å bli døpt, være medlemmer og kunne stå på våre talerstoler hvis de ikke aksepterer denne nye trosendringen, selv om personene aksepterer og lever etter alle de bibelske sannhetene adventistsamfunnet ellers står for.

For å kunne presse denne nye læren inn i adventistenes tro, har noen klart å finne et par uttalelser fra pioneren Ellen G. White, som med sterk motivasjon og liberal legning, kan tolkes til å nærme seg en av treenighetsdogmets refleksjoner. Disse sitatene har vært med oss hele tiden, uten at de ble ansett å åpne døren til denne læren, og gjør det da heller ikke. Man må faktisk “kjøre slalåm” gjennom både Bibelen og E.G. Whites skrifter, for å unngå dokumentasjonen som gjør treenighetsdogmet uakseptabelt for adventister.


Alfa og Omega frafallet.

I 1904 skriver E.G. White at det åpenbart fra Gud for henne at før Jesus kommer igjen, vil det finne sted et uhyggelig frafall blant adventister. Det hun kaller “dødelige falske læresetninger” (eng: “deadly heresies”), ville ble introdusert og akseptert. Hun fikk se at personer ville stå på våre talerstoler (les: tillatt og godkjent til å stå der, siden ingen slipper til på adventistenes talerstoler før deres lære er godkjent av ledelsen), med Satans falske forkynnelsesfakkel i sin hånd, og at bøker ville bli skrevet blant oss, som forfektet ubibelsk lære. Hun kalte dette endetidsfrafallet for “Omega-frafallet”, og viste til at det i sak og innhold var knyttet opp til et teologisk frafall som fant sted på hennes egen tid, kalt “Alfa-frafallet”, og som hadde å gjøre med en falsk lære om guddommen publisert i boken “Det Levende Tempel” skrevet av adventisten dr. John Harvey Kellogg.

Få adventister har tydeligvis studert problemet knyttet til dr. Kelloggs guddomslære, og har derfor heller ikke sett at hans panteistiske ideer er ankret i hans publiserte bekjennelse av at han hadde begynt å tro på treenighetsdogmet. Den guddomsteologi dr. Kellogg forfektet, ble naturlig nok voldsomt imøtegått av E.G. White, og hun fikk av Gud vite at en lignende villfarelse ville gjenta seg i endetiden som alt nevnte “Omega-frafall”, og at det kom til å gjøre enorm skade på vårt kirkesamfunn. Hun skriver at hun skalv av fortvilelse når dette ble vist henne. Vi er noen hundre adventister også i vårt land, og trolig mange titalls tusener på verdensbasis, som føler det på samme måte, siden vi dessverre må innse at dette forventede og profeterte frafallet ikke lenger tilhører framtiden.

For å kunne gi historisk bakgrunn til temaet, velger vi å inkludere i denne artikkelen noen sitater fra nevnte EGW. Nytt lys kan aldri gå på akkord med tidligere gudgitte bibelske sannheter. Treenighets-dogmet gjør nettopp det.

Noen uttalelser fra pioneren E.G. White.

“Satan arbeider med menn i høytstående stillinger for å fjerne grunnlaget for vår tro. Brødre! Skal vi tillate at dette skjer?” Manuscript 125, 1903, Review and Herald, vol 4, p 578.

“La pionerene identifisere sannheten. Når Guds kraft bevitner hva som er sannhet, da skal denne sannheten i all evighet bestå som sannhet. Ingen senere antakelser, som motsetter seg det lys Gud har gitt, må aksepteres. Noen vil stå fram med tolkninger av Skriften som de selv anser å være sannhet, men som ikke er det,” (Preach the Word, s. 5, skrevet i 1905, også gjengitt i Counsels to Writers and Editors, s.31-32.)

“Hovedpunktene i vår tro som vi i dag holder fast på, ble bygd på klippegrunn. Punkt etter punkt ble klart identifisert og alle brødrene var enige. Våre medlemmer var forenet i sannheten. Det var noen som kom med merkelige doktriner, men vi var aldri redde for å møte og motsi dem. Vår erfaring ble på en fantastisk måte bekreftet ved åpenbaringen av Guds Ånd.” (E.G.W. Manuscript Releases bind. 3, s. 413 - skrevet i 1903.)

“Som et folk må vi stå fast på plattformen av evige sannheter som har motstått alle tester og prøver. Vi må holde fast på de sikre pilarene i vår tro. Sannhetsprinsippene som Gud har åpenbart for oss er vår eneste faste grunnvoll. Disse sannhetene har gjort oss til det folket vi er og tiden som er gått har ikke redusert budskapets verdi.” (E.G.W. Special Testimonies, Series B, no. 2 s. 51, skrevet i 1904, også gjengitt i Counsels to Writers and Editors, s. 52)

“Ikke en eneste sannhetslinje som har gjort syvende-dags adventister til hva de er, må bli svekket. Vi har mottatt sannhetens landemerker, erfaringer og plikter og vi må stå faste i å beskytte våre prinsipper...” (E.G. White, Testimonies for the Church, volume 6, s. 17, skrevet i 1911.)

“Gud har gitt meg lys vedrørende våre blader... Han har sagt at de døde skal tale. Hvordan kan det skje? Ved at deres arbeid skal følge dem. Vi må repetere pionerens ord i vårt arbeid, de som visste hva det kostet å søke etter skjulte sannheter og som arbeidet med å legge grunnlaget for vår tro. De beveget seg framover trinn for trinn under ledelse av Guds Ånd. En etter en ble disse pionerne lagt til hvile. Budskapet ble gitt meg: La det som disse menn har skrevet bli reprodusert... La sannhetene som er vår grunnvoll bli holdt levende for vårt folk.”