Nr. 110:
Är många år av stridigheter mellan judar och muslimer kring tempelberget snart slut? Ja, det är fullt möjligt om Dr. Ernest Martin’s (The Temples That Jerusalem Forgot) har rätt i sina slutsatser att fel område pekats ut som platsen för Herodes tempel. Svårt att ta in? Lyssna då på problematiken kring nuvarande tempelbergs autencitet:
I New Testamentets tider var Haram esh-Sharif (tempelberget) platsen för ett romersk fort och ett militärt läger som heter Fort Antonia. (Antonia Fortress) Historiska dokument avslöjar att Haram verkligen var det romerska fortet, och det var ett stort slutet militärläger – ca 36 hektar i området. Det var en romersk stad i miniatyr, med egen administration, bostadshus och tempelstrukturer för att rymma de cirka 6000 soldater från 10:e legionen. Det judiska templet var byggt ovanför Gihonkällan (Gihon Springs) i Davids stad så att vattnet kunde tas upp för reningsritualerna i tempeltjänsten. Templet låg norr om Davids stad på en höjd som heter Ophel. Davids stad i sig kallades Citadel (Akra) – en höjd söder om nuvarande ‘tempelberg’, även kallad berget Sion.
Nästan alla kartor över Jerusalem visar dock platsen för Herodes tempel i det rektangulära området Haram esh-Sharif, vilket betyder Tempelberget. Här ligger klippmoskén som kan ses från var som helst i Jerusalem, särskilt från Olivberget på östra sidan.
Den mest populära uppfattningen är att moskéen står på samma plats Herodes tempel en gång låg. På grund av denna övertygelse tillber religiösa judar dagligen vid den så kallade västra klagomuren. Slutsatsen är att det nedre stenlagret är från Herodes tid, medan det övre från den Ottomanska ockupationen.
I Matteus 13:1-2 förutspår dock Jesus en annan framtid för templet:
Så var ansågs då platsen för tempelberget vara före denna period? Läs vidare så förklaras detta.
Dr Ernest Martins förklarar hur det gick till: Under den tid Jerusalem ockuperades av korsfararna, fick mycket få judar tillträde till staden. En av dem var Benjamin Tudela, en resenär från Tudela, norra Spanien. 1169 skriver han att Haram var den sanna platsen för templet. Samtida judiska forskare, inklusive den berömda Moses Maimonides, insisterade på att det inte var det. Ändå finner vi att i slutet av 1200-talet fanns det inte en enda judisk person som ifrågasatte Benjamin Tudela.
Den västra murens helighet förstärktes inom judendomen av kabbalisten Rabbi Isaac Luria från 1500-talet, som hade gjort flera felaktiga identifieringar av heliga platser. Moderna forskare förefaller ha ritat om kartor över gamla Jerusalem för att passa med Lurias uppfattningar. Bland dem finner vi Dr Leen Ritmeyer och Dr. Dan Bahat. Ritmeyer hävdar att han har hittat den exakta platsen där förbundsarken placerades på klippan under kupolen (Bibelarkologiens granskning – BAR-artikel, mars / april 1992). Bahat har publicerat detta i sin kartbok, Cartas Historical Atlas of Jerusalem 1986). Ritmeyer hävdar även att han på Haram har hittat gränserna för den 500 hektar stora, ursprungliga plattformen av tempelberget som nämns i Mishnah. Flertalet andra versioner finns också.
Varför menar då Dr Ernest Martin att dessa uppgifter inte stämmer?
Den numera traditionella platsen har helt enkelt otillräckligt stöd från antika arkiv. Platsen för klippmoskén var en för kristna helig plats när Kalif Omar först besökte Jerusalem år 638 e.Kr. Varför sågs då platsen som heligt? Kristna i Jerusalem var övertygade att området kring nuvarande klippmoské användes av Pontius Pilatus, och därmed platsen där Jesus ställdes inför rätta.
Myten hade spridits att ett avtryck av Jesu fötter blev kvar på berget. Kejsare Konstantin kom därför att bygga en kyrka på berget – Church of Holy Wisdom. (Samma namn gavs till den stora basilikan i Konstantinopel). Kalif Omar visade inget intresse av att förvärva denna plats (som inte hade kyrkan kvar vid den tiden eftersom perserna hade förstört alla kyrkor i Israel i 614). Han byggde istället Al Aqsa-moskén (den gamla, numera utbytt) i södra änden, som han ansåg vara det nya Salomons tempel.
Enligt Dr Martin var det inte precis där Salomons tempel legat, men något närmre. Det var Kalif Abd-el-Malik som sedan byggde klippmoskén (690 e.Kr.). Varför byggde han där? Man ansåg att platsen var idealisk som för en magnifik helgedom som kan ses från alla riktningar och därmed överglänsa Heliga gravens kyrka i Jerusalem.
Snart började nya myter och legender spridas. Redan Al Aqsa-moskén hade hunnit kopplats till Mohammeds himlafärd. Denna legend överfördes sedan till att ha skett från klippmoskén.
Liknande legender och myter finns även bland kristna kring Jesus, för den som besökt Jerusalem. Att t.e.x. ‘Sköna porten’ från Apg 3:2, skulle finnas kvar idag att beskåda.
Både klippmoskén och Al Aqsa-moskén kan dock avvisas den ursprungliga platsen för Herodes tempel. Självaste Kalif Omar visste nämligen att det inte var den ursprungliga platsen för templet. Vad Omar gjorde var att gå till det förstörda templets ursprungliga plats, som var fyllt med skräp, städa upp platsen och gräva upp en ”grundsten” som han tog sig till området där Al Aqsamoskén kom att byggas.
I Dr Ernest Martins bok finner vi både ledtrådar till var templet kunde ha varit och inte ha varit.
Var templet inte kunde ha varit
Ironiskt nog är den plats som alla tror att templet låg, Haram esh-Sharif, den minst sannolika platsen. I Nya Testamentet var denna plats ett romersk fort och ett militärt läger som hette Fort Antonia. (Antonia Fortress) De flesta skisser av Haram från första århundradet visar detta fort i det nordöstra hörnet av Haram, med templet i anslutning till Haram, dock inte ovanpå (tempelberget).
Äldre historiska vittnesbörd avslöjar att Haram var själva fortet, och det var ett stort slutet militärläger. Det fanns mindre läger för de romerska soldaterna i andra delar av Herodes Jerusalem, men Haram var det främsta. Det var en romersk miniatyrstad med egen administration, bostadshus och tempelstrukturer. Den förhöjda centrala klippformationen användes som en plattform för offentliga funktioner av guvernören och Pontius Pilatus använde den under hans vistelse i Jerusalem under påsken (pesach) då Jesus dömdes till döden. Det var därför de kristna byggde en kyrka över den på Konstantins tid.
Det faktum att det här fortets väggar fortfarande har cirka 10 000 stenar kvar på sin plats, visar att det här inte var väggen runt templet. Romarna bröt ner varje vägg och tog bort varje sten, inte bara av templet utan också av dess väggar. Incitamentet för deras destruktiva agerandet var inte bara hämnd, utan jakten på guld som hade smält ner i sprickorna när templet brändes ner. Romarna hade ingen anledning att förstöra sin egen stadsdel eftersom de ockuperade den. Faktum är att de romerska legionerna lämnade Jerusalem så sent som 289 e.Kr.
Den korrekta tempelplatsen enligt bibeln och historiska vittnesbörd
1. En naturlig vattenkälla
Både bibliska och utombibliska vittnesbörd avslöjar att under templet leddes vatten från en naturlig vattenkälla i närheten, Gihonkällan (2 Krön 32:30, troligen uppkallad efter en av de fyra floderna som flyter ut ur Edens trädgård). Platsen för denna källa ses på gamla kartor över Jerusalem och visas nedan i förhållande till Haram. Det ligger söder om nuvarande klippmoské. Det finns ingen annan naturlig vattenkälla inom en 8 km stor radie i Jerusalem.
Kung Hiskia byggde en tunnel för att föra källvatten till Davids stad (2 Krön 32.30) och vattnet rann ut vid Siloam damm. Tempelet byggdes över våren så att vattnet kunde dras upp för reningsritualerna. Gihonkällan nämns av andra gamla författare som Aristeas, Philo och Tacitus. Nehemjas källport finner vi i Neh 12:37 som låg mittemot Gihonkällan.
2. Templet låg på en lägre nivå än Haram (nuvarande tempelberg)
Ögonvittnen som Josefus har uppgett att templet inte kunde ses från norr eftersom det hindrades av fästet i norr, som var i högre höjd.
3. Det var nära Davids stad
Alla medger att Davids stad var på sydöstra hörnet av Jerusalem, många hundra meter söder om Haram-väggarna. Tempelet var norr om Davids stad på en höjd som heter Ophel. Davids stad kallades Citadel (Akra), en höjd i söder, även kallad Sions berg.
Rätt plats för templet
Den sanna platsen för templets visas på kartan ovanför i en fyrkant. Den sydostliga åsen hade två höjder, en i söder och den andra i norr. Templet var beläget på norra höjden, Ophel, och Davids stad var på södra höjden kallat berget Sion. Det nedre området däremellan kallades Millo, uppfördes av kung Salomo som byggde sitt palats där. Därmed var Salomos palats mycket nära templet.
Enligt samtida historikern Josefus var Herodes tempelplats ett torg med en stadia på varje sida (ca 183 m), storleken på ett stadskvarter. Området skyddades av höga väggar på alla fyra sidor, men eftersom det sydöstra hörnet måste höjas mycket högre för att bringa det till samma nivå som de andra sidorna var detta hörn ca 130 m högt (ca 45-50 vån högt). Detta var det område där Jesus togs av Satan och frestas att hoppa ner (Lukas 4: 9). Norra väggen närmare 50 m hög. Det var ett otroligt befäst tempel.
På Salomons tid var tempelberget en rektangel på ca 45 x 150 m. Den östra väggen var den som Nehemja reparerade. Under mackabeerna, utvidgades templet i norr ytterligare ca 30 m och templet flyttades också norrut. Herodes flyttade templet ännu längre norrut efter att ha utvidgat tempelplatsen till ca 183 x 183 m. Templet var beläget vid centrumlinjen. Det fanns gränsområden bortom väggarna, som gjorde hela tempelområdet till ca 229 x 229 m. En korrekt återgivning av hur Herodes tempel i anslutning till romarnas fästning trolgitvis såg ut enligt Dr Martin ser du nedan:
Det framgår av illustrationen att Fort Antonio, den romerska fästningen, var ansluten till templet vilket gjorde tempelplatsen lättillgänglig vid oroligheter. Det fanns andra ingångar till templet, genom väl skyddade grindar.
De långa hallarna nära den södra väggen (även kallad Salomos verandor) användes för informella sammankomster och tempelrelaterade affärer. Jesus kan mycket väl använt dessa områden när han undervisade.
Hur kan detta område inte vara relevant i vår tid?
Varför är den verkliga tempelplatsen inte relevant i modern tid? Om du besöker Jerusalem kommer du inte hitta något speciellt söder om klippmoskéen. Det finns några enskilda byggnader och några vägar där, men inget iögonfallande. Förstörelsen av området kring Sion och Ophel (templet) ägde rum i två steg:
Först, under mackabéernas tid, jämnade Simon Hasmonean Sion (Davids stad) till marken. Anledningen till detta var att Syrierna hade belägrat Davids stad under Antiochus Epiphanus regering och de trakasserade tillbedjare på väg till templet. Templet i sig kunde inte försvaras på grund av den Syriska närvaron. Ändå lyckades Judas mackabéen återfå kontrollen över Jerusalem från Antiochus händer och han renade templet 164 f.Kr. efter att Antiochus hade förorenat det med en hednisk staty av Zeus och offrat ett svin på altaret.
Simon, Judas yngre bror, fick fullständig auktoritet över Jerusalem ungefär tjugo år senare, och han bestämde att Sion (Davids stad) inte fick existera längre. Så Davids stad och de underliggande äldre städerna (Jebus och Migdol Edar (1 Mos 35:21) jämnades med marken. Simon ‘transplanterade’ (flyttade bl.a. på berggrund) sedan Sions berg till den nuvarande platsen för Sion i den sydvästra delen av gamla Jerusalem, utanför den södra stadsmuren. Den så kallade Davids grav (intill byggnaden korsriddarna menade att Jesus sista måltid hölls i) är ingenting annat än en ‘transplantation’ av den ursprungliga Davids gravplats.
Simon fortsatte sedan att bygga om templet. Därefter byggde han ett fort norr om templet, Baris, för att skydda templet. Det var detta fort som modifierades och förstorades av Herodes och kom att bli Fort Antonio (dagens Haram-esh-Sharif; ‘tempelberget’).
Den andra fasen av förstörelsen ägde rum när romarna förstörde Jerusalem och brände templet år 70. Romarna såg till att inte en sten lämnades på en annan och att templet jämnades med marken. Precis som Jesus förutsade. Det fanns förstås spridda stenar och pelare. Efter den judiska revolten 135 e.Kr. byggde Hadrian ett romerskt tempel till Jupiter vid det judiska templet och han satte sin staty där. Det var kejsar Konstantin som sedan förstörde det romerska avgudatemplet.
Judar fick sedan ånyo påbörja återbyggnad av templet på den ursprungliga platsen under Konstantins och Julias Apostats tid. Dessa var korta försök och varade inte på grund av kristen påverkan. Tempelplatsen blev återigen till ruiner. Det var från de här ruinernas rester som Kalifen Omar återhämtade det han trodde var ”grundstenen” för att bygga Al Aqsa-moskén (belägen vid den södra änden av Haram – nuvarande ‘tempelplats).
Sammanfattning
Den ursprungliga staden Jerusalem var alltså i den sydöstra delen av dagens Jerusalem, på en halvmåneformad ås. Åsen hade två höjder, en i norr och den andra i söder.
Templet byggdes på den norra höjden som heter Ophel, mycket nära Gihonkällan. Den sydliga höjden kallades berget Sion, på vilken Davids stad en gång låg. Salomons palats var mellan de två på upphöjd mark. Väggarna runt förgården till tempelplatsen var väldigt hög, det sydvästra hörnet var cirka 137 meter högt. På Herodes tid var Fort Antonio, som ligger ca 183 meter norr om templets plattform, ansluten till templets utrymmen genom en dubbelkolonnad bro på västra sidan. Den nuvarande Haram-esh-Sharif var den ursprungliga platsen för Fort Antonio, som var ett romerskt fort.
Området kring klippmoskén betraktades således som helig av kristna från början av århundradet eftersom Jesus hade stått där inför Pilatus; Här fanns alltså en kristen kyrka under 300-500 talet som muslimska härskare byggde klippmoskén på. Kalif Omar byggde den ursprungliga Al Aqsa moskén i södra änden av Haram som det ”nya” Salomonets tempel. Harams västra mur (klagomuren) är alltså egentligen ingen helig plats såsom den används idag, utan är resterna av Fort Antonios mur och senare modifikationer. De ursprungliga platserna för Davids stad och templet är helt förlorade på grund av det fullständiga avlägsnandet av den sydöstra åsen av Simon Hasmonean som jämnade berget Sion, jämte de romerska legionerna som förstörde templet.
Nu till den stora frågan.
Som vi rapporterat i omgångar, pekar mycket på att ett nytt tempel är på gång. Blir ett erkännande av Dr. Ernest Martins uppgifter en lösning på konflikten kring klippmoskén, eller kommer det tredje templet byggas kring romarnas gamla fästning, Fort Antonios?
Intressant upptäckt: Enligt skaparen av ‘Gullivers gate‘ som byggt miniatyrer av olika monument och historiska byggnader runt om i världen hamnar plötsligt ett tempel, likt kung Salomos, strax ovanför klagomuren! Turistattraktionen i Manhattan öppnade den 9/5 2017
För mer information beställ Dr. Ernest Martins bok, The Temples That Jerusalem Forgot (ASK Publications).
Notera även att större delen av denna post är en översättning från Hope of Israels sajt.
Därför är tempelberget inte platsen där Herodes tempel ursprungligen låg!
Denne artikkelen er på Svensk, ikke oversatt til Norsk!Är många år av stridigheter mellan judar och muslimer kring tempelberget snart slut? Ja, det är fullt möjligt om Dr. Ernest Martin’s (The Temples That Jerusalem Forgot) har rätt i sina slutsatser att fel område pekats ut som platsen för Herodes tempel. Svårt att ta in? Lyssna då på problematiken kring nuvarande tempelbergs autencitet:
I New Testamentets tider var Haram esh-Sharif (tempelberget) platsen för ett romersk fort och ett militärt läger som heter Fort Antonia. (Antonia Fortress) Historiska dokument avslöjar att Haram verkligen var det romerska fortet, och det var ett stort slutet militärläger – ca 36 hektar i området. Det var en romersk stad i miniatyr, med egen administration, bostadshus och tempelstrukturer för att rymma de cirka 6000 soldater från 10:e legionen. Det judiska templet var byggt ovanför Gihonkällan (Gihon Springs) i Davids stad så att vattnet kunde tas upp för reningsritualerna i tempeltjänsten. Templet låg norr om Davids stad på en höjd som heter Ophel. Davids stad i sig kallades Citadel (Akra) – en höjd söder om nuvarande ‘tempelberg’, även kallad berget Sion.
Nästan alla kartor över Jerusalem visar dock platsen för Herodes tempel i det rektangulära området Haram esh-Sharif, vilket betyder Tempelberget. Här ligger klippmoskén som kan ses från var som helst i Jerusalem, särskilt från Olivberget på östra sidan.
Den mest populära uppfattningen är att moskéen står på samma plats Herodes tempel en gång låg. På grund av denna övertygelse tillber religiösa judar dagligen vid den så kallade västra klagomuren. Slutsatsen är att det nedre stenlagret är från Herodes tid, medan det övre från den Ottomanska ockupationen.
I Matteus 13:1-2 förutspår dock Jesus en annan framtid för templet:
Ansåg det judiska folket alltid att Haram var den verkliga tempelplatsen? Enligt Dr Ernest går uppfattningen tillbaka ca 800 år. Dock inleddes inte vördnaden och tillbedjan vid klagomuren förrän för ca 400 år sedan.När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.”
Så var ansågs då platsen för tempelberget vara före denna period? Läs vidare så förklaras detta.
Dr Ernest Martins förklarar hur det gick till: Under den tid Jerusalem ockuperades av korsfararna, fick mycket få judar tillträde till staden. En av dem var Benjamin Tudela, en resenär från Tudela, norra Spanien. 1169 skriver han att Haram var den sanna platsen för templet. Samtida judiska forskare, inklusive den berömda Moses Maimonides, insisterade på att det inte var det. Ändå finner vi att i slutet av 1200-talet fanns det inte en enda judisk person som ifrågasatte Benjamin Tudela.
Den västra murens helighet förstärktes inom judendomen av kabbalisten Rabbi Isaac Luria från 1500-talet, som hade gjort flera felaktiga identifieringar av heliga platser. Moderna forskare förefaller ha ritat om kartor över gamla Jerusalem för att passa med Lurias uppfattningar. Bland dem finner vi Dr Leen Ritmeyer och Dr. Dan Bahat. Ritmeyer hävdar att han har hittat den exakta platsen där förbundsarken placerades på klippan under kupolen (Bibelarkologiens granskning – BAR-artikel, mars / april 1992). Bahat har publicerat detta i sin kartbok, Cartas Historical Atlas of Jerusalem 1986). Ritmeyer hävdar även att han på Haram har hittat gränserna för den 500 hektar stora, ursprungliga plattformen av tempelberget som nämns i Mishnah. Flertalet andra versioner finns också.
Varför menar då Dr Ernest Martin att dessa uppgifter inte stämmer?
Den numera traditionella platsen har helt enkelt otillräckligt stöd från antika arkiv. Platsen för klippmoskén var en för kristna helig plats när Kalif Omar först besökte Jerusalem år 638 e.Kr. Varför sågs då platsen som heligt? Kristna i Jerusalem var övertygade att området kring nuvarande klippmoské användes av Pontius Pilatus, och därmed platsen där Jesus ställdes inför rätta.
Myten hade spridits att ett avtryck av Jesu fötter blev kvar på berget. Kejsare Konstantin kom därför att bygga en kyrka på berget – Church of Holy Wisdom. (Samma namn gavs till den stora basilikan i Konstantinopel). Kalif Omar visade inget intresse av att förvärva denna plats (som inte hade kyrkan kvar vid den tiden eftersom perserna hade förstört alla kyrkor i Israel i 614). Han byggde istället Al Aqsa-moskén (den gamla, numera utbytt) i södra änden, som han ansåg vara det nya Salomons tempel.
Enligt Dr Martin var det inte precis där Salomons tempel legat, men något närmre. Det var Kalif Abd-el-Malik som sedan byggde klippmoskén (690 e.Kr.). Varför byggde han där? Man ansåg att platsen var idealisk som för en magnifik helgedom som kan ses från alla riktningar och därmed överglänsa Heliga gravens kyrka i Jerusalem.
Snart började nya myter och legender spridas. Redan Al Aqsa-moskén hade hunnit kopplats till Mohammeds himlafärd. Denna legend överfördes sedan till att ha skett från klippmoskén.
Liknande legender och myter finns även bland kristna kring Jesus, för den som besökt Jerusalem. Att t.e.x. ‘Sköna porten’ från Apg 3:2, skulle finnas kvar idag att beskåda.
Både klippmoskén och Al Aqsa-moskén kan dock avvisas den ursprungliga platsen för Herodes tempel. Självaste Kalif Omar visste nämligen att det inte var den ursprungliga platsen för templet. Vad Omar gjorde var att gå till det förstörda templets ursprungliga plats, som var fyllt med skräp, städa upp platsen och gräva upp en ”grundsten” som han tog sig till området där Al Aqsamoskén kom att byggas.
I Dr Ernest Martins bok finner vi både ledtrådar till var templet kunde ha varit och inte ha varit.
Var templet inte kunde ha varit
Ironiskt nog är den plats som alla tror att templet låg, Haram esh-Sharif, den minst sannolika platsen. I Nya Testamentet var denna plats ett romersk fort och ett militärt läger som hette Fort Antonia. (Antonia Fortress) De flesta skisser av Haram från första århundradet visar detta fort i det nordöstra hörnet av Haram, med templet i anslutning till Haram, dock inte ovanpå (tempelberget).
Äldre historiska vittnesbörd avslöjar att Haram var själva fortet, och det var ett stort slutet militärläger. Det fanns mindre läger för de romerska soldaterna i andra delar av Herodes Jerusalem, men Haram var det främsta. Det var en romersk miniatyrstad med egen administration, bostadshus och tempelstrukturer. Den förhöjda centrala klippformationen användes som en plattform för offentliga funktioner av guvernören och Pontius Pilatus använde den under hans vistelse i Jerusalem under påsken (pesach) då Jesus dömdes till döden. Det var därför de kristna byggde en kyrka över den på Konstantins tid.
Det faktum att det här fortets väggar fortfarande har cirka 10 000 stenar kvar på sin plats, visar att det här inte var väggen runt templet. Romarna bröt ner varje vägg och tog bort varje sten, inte bara av templet utan också av dess väggar. Incitamentet för deras destruktiva agerandet var inte bara hämnd, utan jakten på guld som hade smält ner i sprickorna när templet brändes ner. Romarna hade ingen anledning att förstöra sin egen stadsdel eftersom de ockuperade den. Faktum är att de romerska legionerna lämnade Jerusalem så sent som 289 e.Kr.
Den korrekta tempelplatsen enligt bibeln och historiska vittnesbörd
1. En naturlig vattenkälla
Både bibliska och utombibliska vittnesbörd avslöjar att under templet leddes vatten från en naturlig vattenkälla i närheten, Gihonkällan (2 Krön 32:30, troligen uppkallad efter en av de fyra floderna som flyter ut ur Edens trädgård). Platsen för denna källa ses på gamla kartor över Jerusalem och visas nedan i förhållande till Haram. Det ligger söder om nuvarande klippmoské. Det finns ingen annan naturlig vattenkälla inom en 8 km stor radie i Jerusalem.
Kung Hiskia byggde en tunnel för att föra källvatten till Davids stad (2 Krön 32.30) och vattnet rann ut vid Siloam damm. Tempelet byggdes över våren så att vattnet kunde dras upp för reningsritualerna. Gihonkällan nämns av andra gamla författare som Aristeas, Philo och Tacitus. Nehemjas källport finner vi i Neh 12:37 som låg mittemot Gihonkällan.
2. Templet låg på en lägre nivå än Haram (nuvarande tempelberg)
Ögonvittnen som Josefus har uppgett att templet inte kunde ses från norr eftersom det hindrades av fästet i norr, som var i högre höjd.
3. Det var nära Davids stad
Alla medger att Davids stad var på sydöstra hörnet av Jerusalem, många hundra meter söder om Haram-väggarna. Tempelet var norr om Davids stad på en höjd som heter Ophel. Davids stad kallades Citadel (Akra), en höjd i söder, även kallad Sions berg.
Rätt plats för templet
Den sanna platsen för templets visas på kartan ovanför i en fyrkant. Den sydostliga åsen hade två höjder, en i söder och den andra i norr. Templet var beläget på norra höjden, Ophel, och Davids stad var på södra höjden kallat berget Sion. Det nedre området däremellan kallades Millo, uppfördes av kung Salomo som byggde sitt palats där. Därmed var Salomos palats mycket nära templet.
Enligt samtida historikern Josefus var Herodes tempelplats ett torg med en stadia på varje sida (ca 183 m), storleken på ett stadskvarter. Området skyddades av höga väggar på alla fyra sidor, men eftersom det sydöstra hörnet måste höjas mycket högre för att bringa det till samma nivå som de andra sidorna var detta hörn ca 130 m högt (ca 45-50 vån högt). Detta var det område där Jesus togs av Satan och frestas att hoppa ner (Lukas 4: 9). Norra väggen närmare 50 m hög. Det var ett otroligt befäst tempel.
På Salomons tid var tempelberget en rektangel på ca 45 x 150 m. Den östra väggen var den som Nehemja reparerade. Under mackabeerna, utvidgades templet i norr ytterligare ca 30 m och templet flyttades också norrut. Herodes flyttade templet ännu längre norrut efter att ha utvidgat tempelplatsen till ca 183 x 183 m. Templet var beläget vid centrumlinjen. Det fanns gränsområden bortom väggarna, som gjorde hela tempelområdet till ca 229 x 229 m. En korrekt återgivning av hur Herodes tempel i anslutning till romarnas fästning trolgitvis såg ut enligt Dr Martin ser du nedan:
Det framgår av illustrationen att Fort Antonio, den romerska fästningen, var ansluten till templet vilket gjorde tempelplatsen lättillgänglig vid oroligheter. Det fanns andra ingångar till templet, genom väl skyddade grindar.
De långa hallarna nära den södra väggen (även kallad Salomos verandor) användes för informella sammankomster och tempelrelaterade affärer. Jesus kan mycket väl använt dessa områden när han undervisade.
Hur kan detta område inte vara relevant i vår tid?
Varför är den verkliga tempelplatsen inte relevant i modern tid? Om du besöker Jerusalem kommer du inte hitta något speciellt söder om klippmoskéen. Det finns några enskilda byggnader och några vägar där, men inget iögonfallande. Förstörelsen av området kring Sion och Ophel (templet) ägde rum i två steg:
Först, under mackabéernas tid, jämnade Simon Hasmonean Sion (Davids stad) till marken. Anledningen till detta var att Syrierna hade belägrat Davids stad under Antiochus Epiphanus regering och de trakasserade tillbedjare på väg till templet. Templet i sig kunde inte försvaras på grund av den Syriska närvaron. Ändå lyckades Judas mackabéen återfå kontrollen över Jerusalem från Antiochus händer och han renade templet 164 f.Kr. efter att Antiochus hade förorenat det med en hednisk staty av Zeus och offrat ett svin på altaret.
Simon, Judas yngre bror, fick fullständig auktoritet över Jerusalem ungefär tjugo år senare, och han bestämde att Sion (Davids stad) inte fick existera längre. Så Davids stad och de underliggande äldre städerna (Jebus och Migdol Edar (1 Mos 35:21) jämnades med marken. Simon ‘transplanterade’ (flyttade bl.a. på berggrund) sedan Sions berg till den nuvarande platsen för Sion i den sydvästra delen av gamla Jerusalem, utanför den södra stadsmuren. Den så kallade Davids grav (intill byggnaden korsriddarna menade att Jesus sista måltid hölls i) är ingenting annat än en ‘transplantation’ av den ursprungliga Davids gravplats.
Simon fortsatte sedan att bygga om templet. Därefter byggde han ett fort norr om templet, Baris, för att skydda templet. Det var detta fort som modifierades och förstorades av Herodes och kom att bli Fort Antonio (dagens Haram-esh-Sharif; ‘tempelberget’).
Den andra fasen av förstörelsen ägde rum när romarna förstörde Jerusalem och brände templet år 70. Romarna såg till att inte en sten lämnades på en annan och att templet jämnades med marken. Precis som Jesus förutsade. Det fanns förstås spridda stenar och pelare. Efter den judiska revolten 135 e.Kr. byggde Hadrian ett romerskt tempel till Jupiter vid det judiska templet och han satte sin staty där. Det var kejsar Konstantin som sedan förstörde det romerska avgudatemplet.
Judar fick sedan ånyo påbörja återbyggnad av templet på den ursprungliga platsen under Konstantins och Julias Apostats tid. Dessa var korta försök och varade inte på grund av kristen påverkan. Tempelplatsen blev återigen till ruiner. Det var från de här ruinernas rester som Kalifen Omar återhämtade det han trodde var ”grundstenen” för att bygga Al Aqsa-moskén (belägen vid den södra änden av Haram – nuvarande ‘tempelplats).
Sammanfattning
Den ursprungliga staden Jerusalem var alltså i den sydöstra delen av dagens Jerusalem, på en halvmåneformad ås. Åsen hade två höjder, en i norr och den andra i söder.
Templet byggdes på den norra höjden som heter Ophel, mycket nära Gihonkällan. Den sydliga höjden kallades berget Sion, på vilken Davids stad en gång låg. Salomons palats var mellan de två på upphöjd mark. Väggarna runt förgården till tempelplatsen var väldigt hög, det sydvästra hörnet var cirka 137 meter högt. På Herodes tid var Fort Antonio, som ligger ca 183 meter norr om templets plattform, ansluten till templets utrymmen genom en dubbelkolonnad bro på västra sidan. Den nuvarande Haram-esh-Sharif var den ursprungliga platsen för Fort Antonio, som var ett romerskt fort.
Området kring klippmoskén betraktades således som helig av kristna från början av århundradet eftersom Jesus hade stått där inför Pilatus; Här fanns alltså en kristen kyrka under 300-500 talet som muslimska härskare byggde klippmoskén på. Kalif Omar byggde den ursprungliga Al Aqsa moskén i södra änden av Haram som det ”nya” Salomonets tempel. Harams västra mur (klagomuren) är alltså egentligen ingen helig plats såsom den används idag, utan är resterna av Fort Antonios mur och senare modifikationer. De ursprungliga platserna för Davids stad och templet är helt förlorade på grund av det fullständiga avlägsnandet av den sydöstra åsen av Simon Hasmonean som jämnade berget Sion, jämte de romerska legionerna som förstörde templet.
Nu till den stora frågan.
Som vi rapporterat i omgångar, pekar mycket på att ett nytt tempel är på gång. Blir ett erkännande av Dr. Ernest Martins uppgifter en lösning på konflikten kring klippmoskén, eller kommer det tredje templet byggas kring romarnas gamla fästning, Fort Antonios?
Intressant upptäckt: Enligt skaparen av ‘Gullivers gate‘ som byggt miniatyrer av olika monument och historiska byggnader runt om i världen hamnar plötsligt ett tempel, likt kung Salomos, strax ovanför klagomuren! Turistattraktionen i Manhattan öppnade den 9/5 2017
För mer information beställ Dr. Ernest Martins bok, The Temples That Jerusalem Forgot (ASK Publications).
Notera även att större delen av denna post är en översättning från Hope of Israels sajt.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar